vlad1

DRACULA UNTOLD

Regi David Fincher Manus Matt Sazama, Burk Sharpless Medverkande Luke Evans, Sarah Gadon, Dominic Cooper, Charles Dance

Det är onekligen hedervärt att söka upprättelse åt missförstådda gamla glömda hjältar på vita duken. Att å andra sidan ta en man, historiskt känd för sin grymhet och hjärtlöshet och göra denne till ett offer för omständigheterna som den gode härskare, beskyddare, far och make han är kan få även den mest inbitne Hollywoodfantast att rynka på näsan. Luke Evans är visserligen utmärkt castad som den Prins Dracula filmmakarna önskar orera, men jag köper inte riktigt omskrivningen av myten. Särskilt inte när den inte riktigt vet vart den ska landa rent filmiskt.

Det finns lika många historier om Vlad Dracul som det finns droppar i Donau, som invånarna i Valakiet, numera en del av Rumänien, kanske skulle säga. Den i särklass mest berömda myten är den som Bram Stoker insamlade och förevigade i sin roman Dracula 1897, och härur härrör också många av influenserna till Dracula Untold. Vi känner igen den gode prinsens hemvist: ett slott högt uppe i de Karpatiska bergen nära Borgopasset, ett utmärkt militärstrategiskt läge värdigt en stor krigsherre. Filmens Vlad är likt den historiske Vlad Tepes uppvuxen bland osmanerna, ett offer för den soldattaxering som Valakiska härskare var tvungna att betala det Osmanska riket för sin relativa styrelsefrihet. Han är bitter men en god härskare som sätter sitt folk främst, och försöker glömma den man han beskyller osmanerna för att ha skapat – ett monster som spetsar sina motståndare på pålar utan att känna någon form av sorg eller ånger.

Som Vlads moraliska ådra återfinns hans änglalika fru och deras krullhårige son, som får agera både veke och fond åt Vlads berättigade fadersilska och även åt hans slutgiltiga moralakt. Det är sonens annalkande bortförande som får Vlad att desperat uppsöka onda andars hjälp i sitt mål att beskydda sin familj och sitt folk. Han får det han är ute efter, och kanske mer därtill. Här blir filmen dock lite velig i sin önskan att få tittaren att dela den omvände Vlads ilska och melankoli, utan att riktigt ge oss en anledning. Vlad tar framgångsrikt kål på osmaner till höger och vänster och läser proverbiala sagor för sin son/har sex med sin snygga fru like it ain’t no thang. Någonstans blir det ett dåligt hopkok av Gladiator, 300 och Troja, där våld och kärlek löser alla potentiella moralproblem, till ett snyggt soundtrack och overheadfoto.

Jag kan väl ändå tycka att det var hög tid för ett någorlunda seriöst försök att skildra Vlad Tepes på vita duken igen – sist var väl Francis Ford Coppola’s Dracula 1992, vilken slutscenerna i Dracula Untold visar ett tydligt släktskap till. Charles Dance (Game of Thrones Tywin Lannister) är ockå en alldeles utmärkt vampyr, som nästan tangerar vår käre Béla Lugosi i en för 2000-talet uppdaterad version. Och säga vad man vill om materialet Luke Evans har fått att arbeta med som Dracula – han porträtterar framgångsrikt en tidlöst snygg prins med tillräckligt mycket djup OCH yta för att fungera alldeles utmärkt som vemodig actionhjälte. Man lider kanske inte direkt med Dracula, men man förstår den grovt stencilerade karikatyr han framställs som av filmmakarna. Kort och gott är detta en värdig actionfilm i höjd med 300: Rise of an Empire – men inte mer än så, snygga effekter och trevlig Snow White and the Huntsman-stämning till trots.

Pin It on Pinterest

Share This