Brittiska popsångerskan Shura är bokad till årets upplaga av Popaganda. Med en rysk skådespelande mamma och en engelsk dokumentärfilmande pappa växte hon upp i Manchester som hon nu lämnat för London. För Popmani berättar hon om hur hennes bakgrund färgat hennes artisteri och om varför hon tycker danska språket låter så roligt.Shurabild2

När jag blir kopplad till Shura via en ung speedad britt från Universal vet jag först inte om jag ska börja prata på svenska eller engelska. Sångerskan har på olika sociala medier skrivit vissa ord på svenska och av någon anledning har jag fått för mig att hon kan språket, men så är inte fallet. Anledningen till de svenska fraserna är en fascination av Skandivaien i stort och Sverige i synnerhet. Efter en helg i Sverige som hon spenderade under sin studietid blev hon förälskad i vårt kaffe och vår television.

Bron är min favoritserie, den är väldigt populär i Storbritannien. Jag gillar att den är både svensk och dansk, skillnaden mellan språken hörs. Det är roligt att danska låter mer sväljande än svenska.

Förra året spelade Shura sin sällsamma elektropop på Way Out West och i sommar gästar hon Popaganda, dock inte för första gången. I mitten av kallaste december i fjol medverkade hon på en konsert i Stockholm anordnad av samma arrangörer som sätter ihop sommarfestivalen. Hon fick bilden av att det var svårt att få Stockholms befolkning att lämna sina varma bostäder för att gå ut och se på uppträdandet och hon hoppas att det blir annorlunda när hon kommer hit i augusti.

– Jag kommer ihåg att jag stod och tittade ut över havet i Stockholm och tänkte att ”Kan jag inte bara få bo här?”, säger Shura när hon minns sin senaste vistelse i Sverige. Med tanke på att hon började intervjun med att säga ”Jag bara älskar Sverige” har hon uppenbarligen idylliserat vårt land, vilket är fint att tänka på när man själv är mitt i det.

Samtidigt som Shuras album Nothing’s Real kommer släpper hon även The Space Tapes, en 7-tummare vars omslag är inspirerat av sovjetiska propagandaaffischer från rymdkapplöpningens tid. Att den ryska estetiken användes på The Space Tapes beror delvis på att Shuras mor är ryska. Det har också gett henne artistnamnet, då Shura är det ryska smeknamnet för Alexandra, som är hennes givna namn. Sångerskan ser omslagsfoton som en konstform som höll på att dö ut men som nu åter är på ingång, i och med vinylens återkomst.

– Konstverken på skivomslagen behöver se bra ut i små storlekar när musiken är digital, samtidigt som det ska se bra på stora reklamtavlor. Konsten försvinner då. Jag köper många skivor bara för att omslagen ser fantastiska ut. På Record Store Day köpte jag Star Wars Dub, en jättebra dub-reggae skiva som egentligen inte har något att göra med Star Wars förutom omslaget (där Darth Vaders hjälm vilar på titeltexten som strålar i gult, grönt och rött) för att den var så fin.

Ett par av Shuras låtar har blivit framgångsrika remixer, däribland några gjorda av hennes egna favoritartister. Hon verkar överväldigad när hon pratar om hur akter som Jungle och Warpaint tagit sig an några av hennes sånger.

– Jag blev förvånad att de sa ja, jag är ett så stort fan av Jungles skiva.

Det är en fantastisk skiva.
– Ja! Och Warpaint är ju inte kända för att göra remixer. Det hörs ändå en bit av Warpaint i deras remix av 2Shy.

Vilka artister skulle du vilja arbeta med i framtiden?
– Danska Liss kanske. Eller Frank Ocean, men det kommer aldrig att hända, haha.

Nothing’s Real, Shuras debutalbum, släpps 8 juli och innehåller tidigare släppta låtar som 2Shy men också exklusiva remixer som Four Tets version av singeln Touch. Om Shura kommer samarbeta med Liss eller Frank Ocean på nästa skiva är något vi alla kan hoppas på, inklusive Shura själv.

Pin It on Pinterest

Share This