RECENSION: Viva Sounds 2021 – dag 1

4 dec, 2021

Billie Marten

Viva Sounds fredagskväll bjuder på folkinspirerad trubadur-spelning, rivig 60-talsrock, starka kvinnliga frontpersoner och lite till.

Det är ett Göteborg som är täckt av snö när klubbfestivalen Viva Sounds inleds för fjärde gången. Festivalen som arrangeras av Westside Music Sweden pågår under två dagar med lite över 30 akter på åtta olika scener.

På Café Hängmattan är Tim the Lion Tamer först ut. Tim the Lion Tamer är en folkinspirerad singer/songwriter från Malmö. Det är mysigt att sitta på Café Hängmattan och lyssna på Tim Hardenstedt och hans gitarr samtidigt som snön faller utanför fönstren. Även om temat på hans låtar är ganska dystra (“det här är min enda glada låt, och den skrev jag för tre år sedan”) skapas ändå en känsla av att medan det är snöigt och kallt där ute är det varmt och tryggt här inne.

Efter Tim the Lion Tamer spelar Sunhill på Oceanen. Till en början upplever jag musiken som mjuk med britpop-influenser men i takt med spelningens gång blir soundet hårdare. Bandet blir även märkbart bättre ju längre de spelar. Bandmedlemmarna hinner bara börja snubbla över varandra innan spelningen är slut och den energi som ligger och sjuder under ytan får aldrig riktigt komma fram. Om man ger dem några år till tror jag att de kommer ha hunnit slänga sig över både scenen och publiken innan speltiden har runnit ut.

I och med att jag är lite tidig till nästa spelning med den dansk/brasilianska duon The Courettes hinner jag se lite av Tomma Intet som spelar på våningen ovanför. Rädd för att missa The Courettes springer jag hela tiden upp och ner mellan scenerna och kanske är det de ständiga avbrotten som gör att jag har svårt att få grepp om vilka Tomma Intet är. Jag funderar även på om känslan förstärks av min egen krassa fåfänghet då bandmedlemmarnas stil är väldigt olik varandras och inte ger lyssnaren visuella hintar om vart de vill. Det är hur som inte något som man beskylla The Courettes för.

Med The Courettes är allt från frisyrer och kläder till instrument och sound genomsyrat av 1960-tal. Det är frysta poseringar mitt i låtar, hyllningar till Ringo Starr och en önskan om att männen i publiken ska vara gentlemän och släppa fram tjejerna att dansa längst fram vid scenen (“as it was before”). Sångaren och gitarristen Flavi Couri använder gitarren som ett gevär under Boom! Dynamite! och som en pekpinne under Want You! Lika a Cigarette.

Med sitt innovativa scenspråk lyckas hon skapa ett samspel med publiken och inspirerar antagligen varenda en till att börja använda mer 60-talsmoves på dansgolvet. The Courettes utstrålar en kombination av lekfullhet och självsäkerhet och det är befriande att se hur ett band kan ha ett så tydligt koncept och samtidigt vara så levande och inbjudande.

Sist ut är Spiders. Där The Courettes vill låta vintage och skitigt är Spiders sound rent och rockigt. Det är tajt och svängigt och sångaren Ann-Sofie Hoyles imponerar både genom sin starka röst och sitt icke-ursäktande scenspråk som tillsammans med glitterbeströdda scenkläder skapar kvällens rockshow.

När Spiders har spelat klart är första kvällen på Viva Sounds slut. Ute snöar det fortfarande och på busshållplatsen får jag reda på att min spårvagn är inställd, men just ikväll gör det ingenting. Efter en kväll med bra musik och starka kvinnliga frontpersoner är stegen hem lätta ändå.

Skribent:
Anna Börjeson

Fotograf:
Anna Börjeson

 

Pin It on Pinterest

Share This