RECENSION: The War On Drugs – I Don’t Live Here Anymore

3 nov, 2021

Billie Marten

De eviga tronföljarna The War On Drugs är tillbaka med ny musik i form av albumet I Don’t Live Here Anymore. Kanske är det nya albumet ett tillbakalutat mellanting, eller en början på ett mer samsat band.

Vi är äntligen tillbaka i passagerarsätet i någon cadillac och vi stannar vid vägkanten, fipplar in en ny kassett och det visar sig vara The War On Drugs senaste album, vi höjer volymen, lägger i ettan och kör vidare.

Femton år har gått sedan debutalbumet Wagonwheel Blues kom. Adam Granduciels röst är lika trollbindande nu som då. Nya albumet I Don’t Live Here Anymore gör det extra tydligt, musiken är mer tillbakadragen och Granduciel är i fokus.

Öppningsspåret Living Proof är en snygg öppning, det är relativt enkelt och faktum är att resterande spår inte smyckar ut sig mer än såhär.

Albumet känns bearbetat, åtminstone texterna. Granduciel börjar bli sentimental och sjunger om allt ifrån sin pappa, till Bob Dylan och om att födas i en pyramid. Kanske är det rollen som nybliven pappa som får honom att sparka in dörrar till sin egen skörhet. Det känns personligare och egentligen väldigt naturligt.

Men att försöka leverera en lämplig efterträdare till A Deeper Understanding är inte bara svårt utan nästintill omöjligt. Det här är inte bara mina egna åsikter utan faktiskt bevisat. Albumet vann en Grammy för bästa Rock Album 2018. Men albumet är ett helhjärtat försök. Starkast är ändå titelspåret. I Don’t Live Here Anymore är det närmsta vi kommer tidigare stordåd.

Andra artister kanske hade tappat bort sig själva efter femton år, någonstans längs alla turnéer och avhoppade medlemmar. Men The War On Drugs fortsätter bana väg för sig själva, inte för brant, inte för grusat.

Kanske hade det varit mer experimentellt och brokigt om Kurt Vile inte hade lämnat där strax efter debuten. Kanske hade han dragit med sig bandet på sin experimentella resa upp och ner för branta backar. Faktum är att vi kanske inte ens hade känt bandet som de översnälla och försiktiga mjukisraggarna som vi känner dem idag.

Låt oss erkänna, musiken kommer fortsätta spelas i en bar någonstans, man kommer känna igen musiken och visst kommer man nicka med försiktigt. Harmonia’s Dream kommer hamna i någons roadtrip-spellista och det kan mycket möjligt vara just min.

 

Skribent:
Julia Hvalgren

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This