RECENSION: St. Vincent – Daddy’s Home

16 maj, 2021

St. Vincent

St. Vincents sjunde album är en hisnande resa där experimenterandet når nya nivåer och den kitschiga popen smälts ner till psykedelisk rock.

Under åren som gått utan ny musik från St.Vincent, eller Annie Clark, har mycket hunnit hända i hennes sound och artisteri. Flera nyanser och lager har lagts till, vilket gör att musiken känns mer komplett än någonsin.

Bland annat är texterna långt mer privata, där den huvudsakliga tematiken är en uppgörelse med sin pappa som hamnade i fängelse i tio år. Något hon inte pratat om innan. En låt handlar om hur det är att vara kvinna i en sexistisk musikbransch, och en annan om en vän som gått bort.

Det är långt mer introvert musik, samtidigt som den är mer organisk och lågmäld. Albumet är inbjudande i sin rättframma och ständigt flytande stämning. Särskilt bra är The Melting Of The Sun, men det är en förtrollande samling av låtar som sömlöst går in och ut i varandra.

Falsetten är borta med dem hårda topparna och hennes färgstarka musik har blivit trippig rock. Det excentriska har istället blivit psykedeliskt och existerar någonstans i korsningen mellan rock, funk och jazz.

Som vanligt är allt skräddarsytt och har sin perfekta plats, samtidigt som det behåller sin experimentella och spontana natur. Producenten för det här albumet är Jack Antonoff och han hjälper till att lyfta soundet.

Clark tar större plats som musiker än hennes röst och persona, ännu ett sätt som hon anammar 70-talskänslan på, genom att sätta själva hantverket i fokus.

Som vanligt går det inte att veta vad man kan förvänta sig när det är dags för en ny St. Vincent skiva, och trots att det är en särskilt ovan roll hon iklätt sig passar det bättre än någonsin innan.

 

Författare:
Emma Thimgren

 

Pin It on Pinterest

Share This