RECENSION: Slowgold – Kärlek

4 maj, 2022

Kärlek

Slowgolds sjunde album Kärlek är drömmigare, synthigare och gladare är tidigare. Glädjen känns skör och osäker – och just därför ärlig.

Slowgolds nya album Kärlek är bra. Texterna är genomtänkta och fina, det är snygga arrangemang och en god variation mellan låtarna även om det finns en genomgående ton på hela plattan.

Amanda Werne har talang. Det finns en närvaro i hennes röst som ger känslan av att hon är ärlig i sin musik. Dessutom är det roligt att höra en, om än svag, optimism. “Lyckan finns där” sjunger hon i Ingenting, och just för att hon inte låter särskilt glad tror jag på henne. Lyckan är där, men den är flyktig, precis som i verkligheten.

De musikaliska inspirationerna är tydliga. Nick Drake, Yo La Tengo, The Cure, Stina Nordenstam och inte minst: Cocteau Twins. Den lågmälda intensitet som kännetecknar flera av artisterna finns garanterat även i Kärlek, men stundom tycker jag att det nästan blir lite för lågmält. De flesta låtarna bygger på behagliga melodislingor som upprepar sig själva och som är uppiffade med synth och glitter. Mest intressant tycker jag att Cirkus och Ensam är. I dem uppfattar jag en mystik, vilket är välkomnat och motverkar att lågmäldheten blir tråkig.

Jag säger samma sak igen. Kärlek är bra. Men mycket mer än så får det mig inte att känna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som saknas för på papper är inget fel. Kanske är det bara det att lycka är svårare att förmedla än sorg och elände.

 

Författare:
Tilda Lindén

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This