RECENSION: Sarah Klang – VIRGO

maj 10, 2021

Sarah Klang

Stora delar av estetiken från Love in the Milky Way och Creamy Blue har bevarats, när Sarah Klang är tillbaka med sitt tredje album, VIRGO. Det är ett vördnadsfullt album som känns autentiskt rakt igenom, och som visar prov på Sarah Klangs musikaliska integritet.

När Sarah Klang redan i december förra året började släppa singlar från sitt tredje album, VIRGO, har det varit som att öppna små, musikaliska påskägg. Om Canyon gav antydan om att ett djärvare, mer rockigt album än de två tidigare var på väg, dementerades det med Girls ett par månader senare. Diskret pianospel lägger ett raster över den destruktiva kärlek som Sarah Klang utvärderar med rättfram vördnad – det är berörande. Liksom VIRGO i sin helhet.

De tolv spåren gör en stringent samling, som alltigenom är countryn trogen, och som mjukt studsar mot väggarna i Sarah Klangs musikaliska rum. Att jag någon enstaka gång tänker att det ena eller andra spåret, till exempel Spell hade kunnat tillhöra debutalbumet Love in the Milky Way, vittnar mindre om likriktning, och mer om Sarah Klangs konstnärliga integritet.

Inledande 17 pounds etablerar en välbekant melankoli med sina sirenliknande första toner; halvvägs in i något anonyma Ghost Killer hörs plötsligt likheter med Kate Bushs originella sångröst. Youth är tilltalande saklig, och den upprepade frågan “how do I get over love?” i Love so Cruel blir inte banal. Istället är det här albumets uppåtgående känslospiral kulminerar.

Med VIRGO bekräftar Sarah Klang den genre, eller åtminstone estetik, som hon själv varit med och skapat; hon sägs ha inspirerats av bland andra Katy J Pearson och Alela Diane, och förkärleken för 60- och 70-talspop lyser alltjämt igenom. Men några samtida jämförelser som gör Sarah Klangs briljans rättvisa finns egentligen inte.

The End blir en uppriktig avslutning på det album som svepande utforskar ett bredare emotionellt register än de två föregående. Kanske är låtens titel melodramatiskt övertydlig, men en sådan eventualitet drunknar i en sorg som här känns autentisk. Jag hoppas att Sarah Klang inte längre känner sig som det självproklamerade “the saddest girl in Sweden”, men musikaliskt sett har hon med VIRGO försvarat den titeln.

Författare:
Rut Berling

 

Pin It on Pinterest

Share This