RECENSION: Nadja Evelina – Aska, glitter och annat som försvinner med vinden

14 maj, 2021

Nadja Evelina

På Nadja Evelinas andra album Aska, glitter och annat som försvinner med vinden bjuds vi återigen in i artistens värld. Med ärliga och synt-ackompanjerade texter skapas popmusik av det som skaver.

När Nadja Evelina sjunger är det svårt att inte leva sig in i musiken. Texterna är så raka att det emellanåt känns som att man råkar tjuvlyssna på när hon ska berätta något för en vän. Synthpop blandas med allt det vardagliga och relaterbara, som i Störst i världen, där Nadja Evelina sjunger om “Joel Kinneman filmen som alltid var på i bakgrunden”.

Soundet på Aska, glitter och annat som försvinner med vinden är väldigt snarlikt det på artistens debutalbum, Vi?. Syntarna är kvar, och några melodislingor är nästan desamma som på låtarna på det förra albumet. Till exempel Piller liknar väldigt mycket på hennes låt Beach House från 2019.

Även om ljudbilden är sig lik har Nadja Evelina gjort en viss utveckling som artist sedan sitt förra album. Vafanärdetmedmig och Du och jag exempel på låtar på albumet som växer under låtens gång, och melodierna känns nya och genomarbetade. Samarbetet med Llojd, Vi forever, är också väldigt lyckat. Artisternas röster passar ihop väldigt bra, och på albumet är det välkommet med en låt där det finns en röst som tillför något nytt.

Trots att flera av melodierna i sig inte är så olika från hennes tidigare musik, så har det alltid varit texterna som är det som gör Nadja Evelina till den artist hon är, personlig och tillgänglig. Ibland känns texterna nästan lite övertydliga, men samtidigt tycker jag det tillför en charm. Det skapar låtar som känns som raka beskrivningar av ett liv. För varje gång jag lyssnar igenom skivan känns det som att jag lär känna låtarna lite bättre, och de växer på mig mer och mer.

 

Författare:
Tilda Lindén

 

Pin It on Pinterest

Share This