RECENSION: Meek Mill – Expensive Pain

3 okt, 2021

Billie Marten

Meek Mill försöker dela med sig av sina erfarenheter kring pengar och framgång, tyvärr är framförandet på detta projekt väldigt klent. Albumet Expensive pain är en mix av halvdana prestationer och mediokra beats.

2018 släppte Meek Mill albumet Championships. Ett projekt med lekfulla melodier och ett rappande i stilen trap som passade in perfekt med musikens tema. Tyvärr så har denna paus på tre år gjort mer skada än nytta och rapparen lyckas inte leva upp till den nivå han har visat tidigare.

Att Meek Mill brukar beröra teman kring pengar och sin uppväxt är ingen nyhet, detta koncept har vi tagit del av under tidigare projekt. Men här har han försökt att färglägga sina texter med en ljudbild som är lite väl trist.

Jag var nästan helt säker på att Expensive Pain skulle vara ett exceptionellt bra album när första låten Intro (Hate on me) spelades. Låten har ett intensivt beat med inslag av stråkinstrument och trummor som känns väldigt dramatiska.

Men till min besvikelse så var majoriteten av låtarna på detta album väldigt livlösa, vilket heller inte gjorde texterna någon rättvisa då musiken misslyckades med att fånga min uppmärksamhet. Tonerna känns väldigt oinspirerade med beats som gång på gång återanvänder samma trumljud.

Det finns dock vissa delar av albumet som är värda att lyfta. Meek Mill får till ett riktigt bra flow i låtar som Sharing Locations och Blue Notes 2. Soniskt så är dessa låtar betydligt bättre med användandet av elgitarrer, kyrkklockor och kusliga toner.

Jag gillar även låten We Slide med Young Thug. Kemin var enastående mellan artisterna och Meek Mill presterar som bäst här. Sättet han lyckas rappa om sitt förflutna i kombination med ett melankoliskt pianobeat väckte åtminstone lite känslor.

Albumet har som sagt vissa bra stunder, men överskuggas dessvärre av resterande låtar. Effekter som reverb och autotune verkar vara rapparens sätt att ge musiken mer nyanser, vilket jag uppskattar. Däremot så kompenserar det inte för det själlösa rappande under låtar som till exempel Love Money eller Love Train.

Ett projekt där fyra av arton spår lyckas sticka ut är inget att skryta om. Dessutom var det låtar där gästartister som Lil Baby, Lil Durk och Young Thug bidrog med häftiga och iskalla flows. Meek Mill gör inte dåligt ifrån sig, men det märks verkligen av att alla features är anledningen till att låtarna blir bra.

Expensive Pain är mediokert som bäst. Meek Mill försöker verkligen leva upp till uttrycket “Money doesn’t buy happiness” genom sina texter. Tråkigt nog så lyckas inte musiken eller hans rappande få ut det bästa av budskapet.

 

Skribent:
Leonard Lukic

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This