RECENSION: Makthaverskan – För allting

12 nov, 2021

För allting omslag

Makthaverskan ger oss äntligen musik igen. Det nya albumet är en varierad samling spår som tryggt går utanför bandets tidigare satta ramar. En musikalisk revolution som känns självklar.

För allting är det fjärde albumet i ledet från göteborgarna i Makthaverskan. En grupp som sedan debuten 2009 kännetecknats av Maja Milners otroliga vokaler, den gälla men stundtals otydliga och fantastiska röst som lägger sig likt ett väsen längs den annars ganska smutsiga, råa men drömska postpunk-popen. Det är musik som växt ur ekona som stormakterna Broder Daniel och Joy Division lämnat efter sig. Ett framgångsrecept som resulterat i två omfattande USA-turnéer och även en i Europa.

Albumet inleds med (-). En slags förtext till albumet, som att kommande spår snyggt rullar på skärmen. Redan här anar jag någon slags förvandling hos gruppen. Det känns som att det är någon slags digitaliserad revolution som har drabbat bandet, det låter futuristiskt och nästintill domedags-aktigt. This Time tar vid och jag känner mig som hemma igen. Detta är Makthaverskan enligt mig. Det är fullständigt skränigt men samtidigt så strukturerat och vackert.

Andra spår går mer åt en slags nyfunnen riktning. Tomorrow är mer lekfull och låter musiken sväva ur de tidigare satta ramarna, men inte allt för långt ut. Efter det följer ett antal mer experimentella spår, i Makthaverskans mått mätt. All I’ve Ever Wanted To Say är snudd på trallvänlig och sådär snyggt barnslig, men allra bäst på plattan är Closer. Jag blir genast slungad tillbaka till Luxurys begravningsfest och jag står och trängs vid merch-bordet i baren. Det var första gången jag såg Makthaverskan spela och sedan dess har den där fläckiga tygkassen jag köpte den kvällen påmint mig om en otrolig spelning.

Det blir tydligt hur hårt det har arbetats med albumet desto längre in vi kommer. De berättar själva om att de egentligen inte haft någon klar bild om hur skivan skall låta och därmed tagit in Hannes Ferm (HOLY) som producent. Det är någon mer synth, lite mer trummaskin istället för Palles vanliga trummande. Musiken får helt enkelt ta lite nya vägar än de tidigare nedtrampade stigarna och de nya vägarna kan definitivt ta gruppen långt.  Det låter som att de nya vägarna är gjorda för Makthaverskan och inte tvärtom.

 

Författare:
Julia Hvalgren

 

Pin It on Pinterest

Share This