RECENSION: Lorde – Solar Power

20 aug, 2021

Solar Power

Lorde transformeras till en 70-talshippie på hennes tredje album Solar Power, och tappar fotfästet från sitt etablerade sound.

Äntligen har Lordes nya album släppts. Det är det tredje i raden och har skjutits upp otaliga gånger, först på grund av hennes hunds bortgång och sedan med anledning av pandemin. Tyvärr känns väntan förgäves.

Lorde vänder inte bara sida på Solar Power utan startar om helt på nytt. Få spår finns kvar av det vi hittills känt till som Lorde. Inspirationen är hennes hemland Nya Zeeland och musiken rör sig kring naturen och strandmotiv med invävda surr från cikador.

Soundet vänder sig bakåt till 70-talet, och fokus ligger på riktiga instrument snarare än polerade och skinande produktioner. Bortblåst är den ångestfyllda tonåringen med de storslaget dramatiska och nyanserade känslorna.

Det är absolut inte dåligt, men inte heller så intressant när det kommer från ett musikorakel som tidigare revolutionerat musikindustrin flera gånger om. Men jag tror inte att det handlar om Lorde, utan om hennes väldigt omtalade producent Jack Antonoff.

Han har efter flera års arbete med stora kvinnliga popnamn blivit anklagad för att urvattna deras sound. Och han har inte direkt försökt dölja sitt lånande här. Stoned at the Nail Salon låter till exempel snarare som en Lana Del Rey-cover. Annars är det ofta märkligt likt Beatles, något som blir mer pretentiöst än kreativt.

Om förra albumet Melodrama var festen, är Solar Power musiken som spelas när den är slut. Det behöver absolut inte vara något dåligt, men här blir det enformigt. Albumet ger inte heller några egentliga hits. Till skillnad från Lordes tidigare låtar som varit distinkt unika flyter dessa in i varandra och saknar den extra kryddan. Det känns snarare som ett ofullständigt skelett än naturligt avskalat, diffust odefinierade låtar som aldrig riktigt lyfter.

Låten Fallen Fruit sticker dock ut rejält, med kör av bland annat Phoebe Bridgers. Den är sådär magiskt snårig som man förväntar sig av Lorde. Tillägget av stämmor från andra artister som är en röd tråd genom hela albumet är ett fint inslag. Särskilt eftersom hon sällan jobbat med det innan, men ofta förlitar sig produktionerna för mycket på dem. Det känns som att Lorde gjort sig av med allt det som gör hennes sound så storslaget.

Solar Power är tekniskt skickligt gjort, men berör inte. När man väntat ivrigt på den i fyra år är det tråkigt att behöva säga det, men det här är inte ett album jag kommer lyssna på. Som det engelska ordspråket lyder: laga inte det som inte behöver lagas.

 

Författare:
Emma Thimgren

 

Pin It on Pinterest

Share This