RECENSION: Jonathan Johansson – Om vi får leva

12 mar, 2022

Om vi får leva

Jonathan Johansson har släppt sitt åttonde album Om vi får leva. Det är samtida och emotionellt, och skänker en liten glimma hopp och ljus även i hans stundtals mörka universum.

Efter det svåra albumet Scirocco från 2020 är Jonathan Johansson tillbaka med det lite lättsammare Om vi får leva. Lättsam i hans mått mätta, såklart. Den som förväntat sig lättsmälta smöriga texter till klyschig popmusik, får som tur är tänka om. På Om vi får leva är mörkret och eländet högst närvarande, men det samexisterar med en hoppfullhet. Titelspåret är någon slags utomstående och framåtblickande syn på världen och livet. ”Jag vet att balett finns/ Jag vet att Cardi B finns/Jag vet att ingen har bevisat att döden är slutet.” Han sjunger att om vi får leva, så har vi hundra år på oss att fatta. 

Musiken är slående vacker. Introspåret Nya Sätt Att Vägra öppnar upp albumet med storslagna stråkar som sedan sömlöst övergår till en RnB-låt, för att sedan bli en kombination av båda delar. Det kan vara det bästa han gjort, musikmässigt. 

Stråkarna är också återkommande genom albumet. Jag ville försöka att undvika att beskriva musiken som ”stråkar och beats”, eftersom det är ett uttalande han själv återkallat, och känns dessutom redan urvattnat. Men sista spåret Våroffer knyter ihop albumet med just det, stråkar och beats. Tillsammans med hans mjuka sång och falsett, blir låten nästan drömlik. Han öppnar upp dörren till en värld man helst vill låsa in sig i för alltid. 

Även om han sjunger om tunga ämnen, som dödsskjutningar i Malmö, är musiken lätt och nästan luftig. Det är en paradox albumet igenom som är väldigt skicklig. Med tanke på hur mycket tyngre tidigare plattan Scirocco var, både textmässigt men även sett till musiken, piggar det nya albumet upp. Jag tror att det kan göra så att Om vi får leva lockar mer än dem som redan är ett fan, den är inte lika svår att ta till sig.  

På temat paradoxer är singeln På Boulevarden vid första lyssning en gladlynt poplåt med lättigenkännlig refräng och nynnvänlig melodi, men i sann Jonathan Johansson-anda finns det utrymme för komplexitet även där. På Boulevarden är en cynisk blick på alla tillrättalagda fasader och shoppinggator, som bara några meter bort kontrasteras av fattigdom och smärta. Det är fyndigt, och tänkvärt, som resten av albumet. 

Man vet nästan aldrig vart man har Jonathan Johansson, och det är en stor del av min fascination för honom. På Om vi får leva är det som om man kommer närmare än någonsin. Musiken är avskalad men samtidigt storslagen, han sjunger om det vackra men samtidigt det fula. Om vi får leva har redan lyckats bli ett nytt favoritalbum.

 

Skribent:
Natalie Mourad

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This