RECENSION: Jenny Wilson – Mästerverket

1 okt, 2021

Billie Marten

Med Mästerverket är Jenny Wilson tillbaka med sitt sjunde album. Det är ett modigt album med självutlämnande texter som berör i sin ärlighet, tycker Popmanis Saskia Rubensson.

Att ge ett album titeln Mästerverket är modigt. Och riskabelt. Men som Jenny Wilson sjunger i låten Dåren i mig är det en titel med viss ironisk underton: “skrev visst inget avskedsbrev/och ‘mästerverket’ uteblev”.

I ordboken definieras ett mästerverk som ett “verk som vittnar om utomordentligt stor skicklighet hos upphovsmannen”. Och här kvalificerar faktiskt Jenny Wilson in, åtminstone delvis. Albumets stora bragd är de öppenhjärtiga texterna där Wilson inte räds att berätta om livets dunkla vrår. Här behandlas depression, cellgifter och självmordstankar, men också djup förälskelse och hoppfullhet.

Stundtals är Mästerverket nästan obekvämt att lyssna på, som när Jenny Wilson berättar rättfram om sin depression: “du ber mig gradera från ett till fem min depression/SSRI-öppna-mun-å-svälj, gör mig tunn som flor/Jag säger att jag inte tror jag haft …några självmordstankar.”

Det känns som att man som lyssnare får förtroendet att läsa rätt ur en dagbok, där ingenting är konstlat och där hela känslospektrat får ta plats. Också skammen kring det psykiska måendet synliggörs, som när Jenny frågar sig: “får man ens tänka så här när man har tonårsbarn och karriär?”. Det är den typen av raka berättande som gör Jenny Wilson unik, och det är ett tilltal vi också känner igen från hennes första svenska album TRAUMA från 2019, där hon gick på djupet om en våldtäkt hon utsattes för.

Mästerverket ska ha spelats in i live-sessioner med max tre tagningar per låt, och formen ger låtarna en särskilt genuinitet. Jenny Wilson sjunger ut och är egen i sin experimentella pop, även om namn som Frida Hyvönen kommer som en nära referens.

Samtidigt saknar jag några riktigt starka låtar på Mästerverket. Här finns många vackra och drömska musikaliska element, men som helhet känns albumet mer ofta än inte spretigt. Men även om Mästerverket inte är ett helgjutet mästerverk, är det en både fin och stundtals smärtsam resa när Jenny Wilson blottar sitt inre genom musiken.

 

Skribent:
Saskia Rubensson

Fotograf:
David Möller

 

Pin It on Pinterest

Share This