RECENSION: [ingenting] – Wine Mechanics

8 maj, 2022

Billie Marten

[ingenting] levererar svängig indiepop och trots de melankoliska texterna känns det ändå som att punkdrömmarna fortfarande lever.

I Slakthusområdet i Gamlestaden i Göteborg ligger Wine Mechanics. Det är ett lokalt vineri som förra året i hyllning till [ingenting] och deras låt Punkdrömmar släppte ett vin vid samma namn. Ett vin som har beskrivits som ”naivt, tillgängligt och ungdomligt gränslöst”.

Det finns något berörande med hur lätt det är att hitta till rätt ställe när ett visst band har en spelning i stan. På något sätt går beskrivningen till bandets eget vin hand i hand med den känslan. Just den här kvällen är det bara att följa strömmen av indiepopare.

Även om bandet har rört sig bort ifrån sitt indiepop-sound på de senaste skivorna är det ändå de hjärtskärande popdängorna som får ta mest plats under kvällens spelning. När allsången bryter ut under låten Halleluja! är det som att kastas tio år tillbaka i tiden. Kvällens finaste stund är dock utan tvekan när publiken delas upp i två olika stämmor och hela lokalen blir delaktiga i att sjunga och skapa tillsammans.

När bandet ska spela låten Lisa Sa presenteras den helt enkelt som en Velvet Underground-låt (det är en cover på låten Lisa Says). Även om det må vara en cover besitter [ingenting] en förmåga till att ge andras låtar helt egna nya ben. Inte sällan är låtarna små mästerverk av andra artisters låtar som har tolkats i olika utsträckning, vävts in och fått en ny skrud.

När sångaren Christopher Sander redan efter tjugofem minuter säger att det är dags för sista låten känns det nästintill orimligt. Då är det tur att publiken lyckas locka ut bandet, inte bara en, utan två gånger till. För som Sander tillsammans med en i publikskaran konstaterar när han säger att det var länge sedan de spelade i Göteborg: ”Vi vet!!!!”.

Författare:
Anna Börjeson

 

Pin It on Pinterest

Share This