RECENSION: [ingenting] – Vinterdagboken

20 dec, 2021

Billie Marten

[ingenting]:s femte album är nedtonat och finstämt med texter om trasiga framtidsdrömmar.

Det är nästan så jag hamnar i trans av att lyssna på [ingenting]:s senaste album Vinterdagboken. Låtarna turas om med att långsamt lunka respektive flyta fram. Sångaren Christopher Sander viskar nästan fram texter som är fyllda av sentimentala återblickar och fester som det kanske är dags att gå hem ifrån.

Texterna består av reflektioner kring hur det har blivit som det har blivit (Old champ, har du blivit så tung?/ Du stirrar på pokalerna du vann som ung) men också av misstro till att det inte alltid är så bra som man vill få det att framstå som (Riktigt så lycklig vet jag inte om du är).

Sången är så pass intim att man som lyssnare nästan håller andan när vissa fraser dras ut lite extra. Främst för att man är osäker på om luften kommer att räcka ända in till sista stavelsen.

De lite uppgivna texterna vävs samman med finstämda och nedtonade indiepopmelodier som växlar mellan det drömskt experimentella och en mer avskalad ljudbild av piano och gitarrplockande (så pass avskalat att man i vissa låtar hör varenda förflyttning längs gitarrhalsen).

På albumets inledande spår Luleå (låt mig gå) kan man höra blinkningar till både Hurula och Håkan Hellström (Var du ens 22? När du lämnade stan och Dimmiga dar/det var oroliga dar). Dessa små ändringar i andra artisters texter förstärker ytterligare Vinterdagbokens känsla av att festen är över, då det planterar ett tvivel kring ens förflutna. Drömmarna kanske inte var mer levande förr, kanske var det bara att tiden inte var lika knapp.

Om jag hittills under låtarnas långsamma framåtlunk hamnat i trans känns det som att albumets senare del är menat till att få transen till att övergå i sömn. De två sista låtarna är instrumentala och det avslutande spåret Underland består av drygt fem minuter undervattensljud.

Då den genomgående frågan på Vinterdagboken verkar vara just var alla drömmar tagit vägen kanske det faktiskt är meningen att man ska sova en stund när albumet tagit slut. För i sömnen får i alla fall drömmen fortsätta att leva ett tag till.

 

Skribent:
Anna Börjeson

 

Pin It on Pinterest

Share This