RECENSION: Florence + The Machine – Dance Fever

14 maj, 2022

Dance Fever

Florence + The Machine är tillbaka med sitt femte studioalbum, Dance Fever. En skiva där Florence Welch sjunger ut sitt hjärta efter pandemin, där längtan efter dans och närhet uttrycks genom imponerande sång och storslagna ljudbilder – men är en aning ojämnt.

Albumet Dance Fever är ett pandemibarn som har kommit till under covid-19, och på albumet gestaltas teman som frihet. På låten Girl Against God sjunger hon “If they ever let me out/I’m gonna really let it out”, och det är precis vad hon gör på Dance Fever: öppnar upp sitt hjärta och sjunger ut. Stundtals är det riktigt mäktigt.

Titeln är Dance Fever, en titel som inte helt matchar innehållet eftersom det bara blir någorlunda dansant på My Love och Free. Vad som i stället framkommer är just en hyllning till friheten som dansen symboliserar, allra tydligast uttryckt i texten på låten Free: “If I would feel better just slightly sedated/A feeling comes so fast and I cannot control it” för att sedan leda till “But I hear music/I feel the beat/And for a moment/When I’m dancing, I am free”.

Florence Welchs röst imponerar när hon leker med röstuttryck där hennes karaktäristiska stämma uttrycks stundtals i långa, starka toner, andra gånger är den nästan viskande och därefter, på låten Restraint, skrämmande förvrängd. Albumet som helhet är dock en smula ojämnt, och lyfter inte alltid när Florence Welch sjunger om ämnen som gud och djävulen, ångest, och skrivkramp. Allra bäst blir det när Florence Welch gestaltar en mörkare sinnesstämning som i mäktiga och häxlika Heaven is Here som följs av den intensiva, PJ-Harvey-klingande och mäktiga Daffodil.

Dance Fever är återkommande inslag att Florence Welch använder sin egen röst som bakgrundskör, och andning som ett slags rytminstrument. Det är inslag som dessa som gör albumet mer än ännu ett konventionellt popalbum, synd bara att Florence + The Machine inte vågade sig på mer av dessa typer av mer experimentella inslag. Eller göra tvärtom: Hålla det genomgående mer nedskalat och intimt, som på låten Back in Town. I stället blir det fullt ös med synthar och harpor, ett maxat hopkok där den tilltänkta klimax-känslan tyvärr ibland uteblir. Med det sagt är Dance Fever ett vackert album och Florence Welch speciella röst är likväl en ynnest att få lyssna på.

 

Författare:
Saskia Rubensson

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This