RECENSION: Father John Misty – Chloë and the Next 20th Century

9 apr, 2022

Chloë and the Next 20th Century

Father John Misty är tillbaka efter fyra års uppehåll med sitt femte album Chloë and the Next 20th Century. Denna gång inom en helt ny värld där han inspireras tillbaka till 60-talets jazzklubbar.

Sedan släppet av sitt debuterande album Fear Fun (2012) har Joshua Tillman, känd som Father John Misty, varit en inflytelserik artist inom indie-folk och pop genren. Han har därefter lyckats briljera med fyra starka albumsläpp tillsammans med flertalet singlar och EP:s i sitt bagage.

Chloë and the Next 20th Century blir hans femte album på listan och sätter en ny milstolpe i hans skapande. Artistens nya material tar oss till en helt annan värld med en tillbakablick mot 60-talets jazzklubbar. Vi ser också fortfarande spår av hans igenkännande identitet inom folk- och popgenren, dock med mer inspirerande inslag från det tidiga 70-talet.

Det musikaliska arrangemanget i entrélåten Chloë placerar lyssnaren rakt in i berättelsen och blir en förvånansvärd upplevelse för dem som är vana vid hans tidigare material. Igenom albumet hoppar låtarna mellan en mix av 60-tals inspirerad jazz, pop och en akustisk stil från tidigt 70-tals som påminner om en blandning mellan John Denver och Harry Nilsson.

Det jazzorienterande temat blir en central punkt igenom hela albumet, trots att kärnan av Tillmans originella stil ligger i bearbetningen. Det blir tydligare hur han försöker kombinera sin identitet genom de olika genrerna i samma mix, vilket hörs i bland annat (Everything but) her love. Den poppigt jazziga kombineringen i låten Funny Girl ger också tankar till George Michaels Kissing a fool. Avslutningsvis kommer låten The next 20th century och binder ihop allting. Dess pompösa melodi blir en utstickande och maxad ballad som sammanfogar hela albumet på ett lysande sätt.

Sammanfattningsvis har albumet en kraftfull, fräsch och mild ton över sig som gör att den byggs ihop i en modern struktur. Trogna lyssnare till artisten kommer troligtvis få en splittrad åsikt med tanke på dess urskiljning från tidigare material. Tillmans musikaliska rötter ligger fortfarande kvar och jazzen sätter ett nytt märke på honom, vilket har funkat bra i sin helhet. Huruvida vi kommer se mer av denna kombinering återstår att se i framtiden.

 

Författare:
Whilliam Lindroth
 

Pin It on Pinterest

Share This