RECENSION: Damon Albarn – The Nearer the Fountain, More Pure the Stream Flows

18 nov, 2021

Billie Marten

Melankoliskt och oerhört vackert när Damon Albarn, känd från Blur och Gorillaz, gestaltar tillstånd av sorg på sitt nya album.

The Nearer the Fountain, More Pure the Stream Flows är Damon Albarns andra soloalbum, men siffran är egentligen missvisande. Damon Albarn är gammal i gamet.

Sedan tidigt 90-tal har han rört sig mellan megasuccér – som frontfigur i britpop-bandet Blur och skapare av succéprojektet Gorillaz – och mer alternativa samarbetsprojekt, som Rocket Juice and the Moon och The Good, the Bad & the Queen.

Men den som av någon anledning förväntade sig något i stil med Blurs peppiga hit Song 2 eller Gorillaz Clint Eastwood får tänka om. Damon Albarns nya album är en resa i sorgmod; The Nearer the Fountain, More Pure the Steam Flows är melankolisk och vacker in i musikens själv ryggrad.

Albumet handlar till stor del om sorg efter uppbrott och sorg efter samarbetspartnern och jazztrummisen Tony Allen som nyligen gick bort. Det sorgsna anslaget märks redan i första låten där Albarn stillsamt sjunger, ackompanjerad av mjuka synthar, “It’s fruitless to mourn you, but who can help mourning?”

Albumet speglar till stor del också platser som Albarn är knuten till. Han har en studio på Island, och albumet känns nästan som en återspegling av det isländska landskapet sett genom en sorgens slöja. Som i låten Esja, som även är ett berg i Island.

Det är en av flera instrumentala låtar på albumet där återkommande, illabådande stråkar skapar en känsla av missmod. Albumet kan också tänkas spegla England, eftersom han under inspelningen var fast i landet på grund av pandemin, samtidigt som Brexit också blev ett faktum.

På låten The Cormorant frågar sig Albarn “Am I imprisoned on this island?” och jag undrar om han menar Island, England, pandemin eller ett känslomässigt tillstånd av sorg. Kanske är det alla fyra.

Oavsett vilken anledning som har drivit Albarn i skapandet av albumet är resultatet oerhört vackert när popmelodier kläs i en dräkt av jazziga saxofoner, sorgsna stråkar och mjuka syntar. Och visst är det också befriande att en så erfaren hit-makare som Albarn tillåter sig att göra det han vill, om det så är moloken och jazzinfluerad sorgpop.

Albarn avslutar  albumet med en stråle solsken på låten Particles. Kanske finns det, i sorgen, också kärlek? Albarn tar raden från första låten, där den symboliserar sorg, och låter den utvecklas till något mer hoppfullt: “The nearer the fountain/More pure the stream flows/And sweeter the river/Into which love grows.”

 

Skribent:
Saskia Rubensson

 

Pin It on Pinterest

Share This