RECENSION: Clairo – Sling

17 jul, 2021

Clairo

Clairos musik har tagit steget ut ur sovrummet och istället hittat rätt i storbandsestetiken på sitt nya album. Men 80-talsinspirationen är kanske tydligare än någonsin.

Clairos andra album Sling visar upp ett mer polerat sound. Artisten som tidigare producerat musiken själv, och sedan tagit hjälp av Rostam Batmanglij på debutalbumet, har nu som många andra popsensationer vänt sig till Jack Antonoff.

80-talsinspirationen som varit med sedan start finns kvar, men de hårda syntharna har blivit romantiskt balanserade. Estetiken av lo-fi har också helt övergivits, vilket tar henne in i en helt ny era som pekar mer mot filmisk 80-talspop och bort från indiefacket. Resultatet är lika atmosfäriskt intimt som storslaget, ofta jazzigt melankoliskt för att sedan bli luftigt lätt.

Tematiken för albumet har inspirerats av känslorna som Clairos adopterade hund frambringat. Tankar kring föräldraskap och behovet av att leva ett hälsosammare liv när man måste sätta någon annan framför sig själv. Förutom text märks det kanske mest i lugnet som infinner sig över albumet. En känsla av att ha hamnat till rätta.

Att drömma sig bort till en annan era känns extra passande när musikbranschen så sakteligen återhämtar sig efter det gångna året. Rent arbetsmässigt har branschen flyttats bakåt i tiden också, en stärkt gemenskap genom ett mer prioriterat nätverk, vilket också märks på Sling. Lorde gästar på låten Blouse (och Clairo själv gästade nyligen på Solar Power). Musiken har verkligen fått en helt ny injektion av liv.

Det säkraste kortet för en uppföljare till en debut är ju att istället göra något helt nytt, och det lyckas de verkligen med här. Clairo har hittat ett helt nytt spår i sitt konstnärskap, något som jag gissar kommer vara vägledande en lång tid framöver. Det är inte bara det att det här är det bästa Clairo gjort, hon är precis där hon ska vara.

 

Författare:
Emma Thimgren

 

Pin It on Pinterest

Share This