RECENSION: Billie Marten – Flora Fauna

24 maj, 2021

Billie Marten

På sitt eklektiska album Flora Fauna presenterar Billie Marten ett unikt sound både för henne själv och indiescenen, och bevisar att musiken blir bättre utanför det stora skivbolagets murar.

21-åriga Billie Marten debuterade för sju år sedan och blev snabbt signad till Sony. Under kontraktet har två album producerats men Marten har under en längre tid försökt komma ur det, och därmed legat lågt med musikproduktionen.

Hennes nya album Flora Fauna är långt mindre kommersiellt än hennes tidigare musik, som placeras någonstans i singer-songwriter-facket. Soundet är nu mörkare, bitvis dissonant och mer djuplodande, det vågar testa gränser och experimentera.

Det är en utpräglad frihetskänsla i såväl musik som text. Frigörande från andras krav, skadliga relationer och från ett sound som inte längre klär henne, till förmån för ett mer autentiskt och expressivt.

Karaktären på albumet är spontant men intrikat, och det hoppar flyttande mellan sinnesstämningar som inte borde passa ihop men sitter som en smäck. Förutom det lite väl lågmälda slutet är det ett album med perfekt måttade ingredienser.

Däremot är albumet är relativt kort med sina tio spår, men det känns ändå som en väldigt komplett samling. Jag är särskilt förtjust i Liquid Love, Heaven och Ruin.

Billie skriver på Instagram att hon aldrig varit så här ärlig på ett album, och att hon heller aldrig varit så stolt över sin musik, att det känns som första gången. Hur skivbolaget kunde säga nej till detta går över mitt förstånd, tur att Billie vet att lita på sin egen magkänsla.

 

Författare:
Emma Thimgren

 

Pin It on Pinterest

Share This