RECENSION: Big Red Machine – How Long Do You Think It’s Gonna Last?

30 aug, 2021

Big Red Machine

Duon Justin Vernon och Aaron Dessner har släppt sitt andra album under namnet Big Red Machine. Mycket har hänt under tre år och projektet har hunnit mogna till nästa nivå.

Det självbetitlade albumet från 2018 blev starten för Justin Vernon (Bon Iver) och Aaron Dessners (The National) gemensamma projekt Big Red Machine, även om de redan jobbat tillsammans i olika konstellationer under tio år. Musiken var då betydligt mer experimentellt trevande i sin karaktär, enklast beskrivet som elektronisk ambient.

Trots båda musikernas långa karriärer lät det just som en debut. Det nya albumet från duon, How Long Do You Think It’s Gonna Last?, skiljer sig från det första på alla möjliga sätt. Först och främst har de bytt genre till folk-facket. De har också välkomnat mer input från andra artister.

Det första albumet innehöll inga gästande artister, åtminstone inte i en framskjuten roll som huvudsångare. Den nya skivan sätter just dessa andra artister i fokus. Om det inte vore för att låtarna följde en sådan tydlig röd tråd hade det nästan känts som ett samlingsalbum med olika artister som tolkade Big Red Machine.

I dag måste Big Red Machine beskrivas som ett av de mest flexibla musikprojekten som finns, och med det menar jag att slutprodukten är i fokus på ett ovanligt sätt. Utan prestige anpassar de sig efter vad som kommer tjäna musiken bäst.

Både Vernon och Dessner är ju kända för att se musiken som en kollektiv skapandeprocess, en slags “ju fler musiker desto roligare”-attityd. Det gör att deras produktioner känns som kollaborativt laborerande och öppnar upp för intressanta möten.

De inplockade artisterna är för många för att återge här, om det ger någon indikation till hur många de är. Men bland de finns Taylor Swift, Anaïs Mitchell och Fleet Foxes. De två förstnämnda dyker dessutom upp flertalet gånger.

Aaron Dessner producerade ju Swifts två senaste album och här fortsätter deras samarbete på ett organiskt sätt. Resultatet lyckas låta väldigt 50-50, som att de två artisternas sound möts halvvägs. Dessner har även krediterat Swift med att det är hon som uppmanat honom att göra den nya musiken på det här sättet.

Att det varit en fin process skiner verkligen igenom. Jag hade inte förberett mig på ett feelgood-album från Big Red Machine, men det blev det verkligen. Albumet är både mer lättlyssnat och betryggande i sin karaktär. Ett riktigt höstalbum som kommer väldigt lägligt.

 

Författare:
Emma Thimgren, Redaktör

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This