RECENSION: Avantgardet – Skylten

8 nov, 2021

Avantgardet

Det är svårt att inte bli kär i Avantgardets sårbara brutalitet. Det är imponerande hur Rasmus Arvidsson orkar att fortsätta ge på scenen, även när han inte får så mycket tillbaka av publiken.

I ett nedlagt industriområde vid Linköpings tågstation ligger Skylten. Det är en gammal skyltfabrik som på 80-talet gjordes om till musik- och kulturhus. Ikväll är Skylten konsertlokal för det Nybro-baserade bandet Avantgardet och det är en blygsam publikskara som välkomnar bandet upp på scenen.

Att spelningen inte är slutsåld är ett mysterium. Det behövs dock mer än så för att få Avantgardet att sakta ner. Bandet gasar på, energinivån är hög och det känns som att Rasmus Arvidsson har oändliga resurser av kärlek och slängkyssar att ge till publiken.

Det är både beundransvärt och hoppingivande att se hur han villkorslöst delar med sig av sig själv och sin kärlek till alla som vill ha. När han går ut på golvet och sätter sig på knä framför en ganska stel publik (det är ingen alkoholförsäljning på Skylten ikväll) slås jag av hans förmåga att kunna förmedla både styrka och sårbarhet på en och samma gång.

För med Avantgardet går sårbarheten och brutaliteten hand i hand. När Rasmus Arvidsson gång på gång ramlar raklång över trumsetet kan man inte vara säker på om han egentligen vill sparka omkull trummorna eller bara krama om sin trummis. Antagligen både och.

Det är sparkar på cymbaler, hopp från högtalare och publik uppe på scenen. Det är kritik mot segregering och Ulf Kristerssons politiska kommentar om ”vanliga människor”. Det är en hand på axeln till de socialt utsatta som (tack och lov?) inte kunnat klämmas ner i samhällets tvångsnormer. När sångaren ger långfingret under låten Walk of Shame känns det nästan som i förbifarten. Mer som en självklarhet än som ett statement.

Bara några låtar in bjuds en person ur publiken upp på scenen. Hon har bett om att få säga några ord. Jag fick en ingivelse för några dagar sen, berättar hon. Från scenen förklarar hon sin kärlek till sin livspartner och deras gemensamma kärlek till Avantgardet. Sedan friar hon.

Det är vad Avantgardet är. En ingivelse till att våga stå rakryggad med ett hjärta som aldrig skulle sluta slå för det som faktiskt betyder något.

Skribent:
Anna Börjeson

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This