RECENSION: Arcade Fire – WE

7 maj, 2022

We

Indiegiganterna från Montreal är här med sitt sjätte album. WE är för lyssnaren en resa från högt till lågt, eller åtminstone ett försök till det.

Öppningsspåret, Age of Anxiety I, är vid första anblick som att kliva in i ett tomt rum, det är svårt att läsa av vart albumet är på väg och framförallt är det en ganska intetsägande inledning. Första halvan av spåret förblir sådär filmisk i ett tomt rum. Tills det hela egentligen drar igång och andra halvan är absolut mer dansant. En fem minuter lång introduktion till albumet som i sin helhet bjuder på 40 minuter varierande musik.

Det är luftiga spår som lämnar hela tolkningen åt en själv. Stundtals humoristiskt och nonchalant à la Metronomy, stundtals fängslande, stundtals bara utfyllnad. Age of Anxiety II (Rabbit Hole) är starkare, som får en att tänka på Hot Chip. Det är futuristiskt och jag slungas in i en tv-spels liknande värld i någon form av drifting genom galaxen.

Överlag är det tydligt att frontfigurerna Win Butler och Régine Chassagne producerat albumet ihop med producenten Nigel Godrich som är mest känd för sina produktioner med Radiohead. Godrich har definitivt hjälpt dem på traven när det gäller att ta ut svängarna.

Bland dessa stora, svårtolkade spår bryter Unconditional I (Lookout Kid) in. Låten spelades under Coachella, ett framträdande som satte gruppen i strålkastarljuset, där Win Butler bryter ihop på scenen, men likt låtens coming of age-budskap återhämtar han sig och publiken hänger med i en trallvänlig allsång. Ett för övrigt väldigt fint inslag i spelningen som kanske framförallt har kantats av de enorma uppblåsbara dansande figurerna i olika färger som ven i vinden. Bortser jag från Coachella-gubbarna är Unconditional I ett härlig Vampire Weekend-inspirerat spår.

Och när The Lightning I kommer på så känns det som att vi hittat hem igen från galaxen och uppblåsbara gubbar på Coachella. The Lightning I är albumets motsvarighet till Wake Up, från Funeral (2004) och The Suburbs (2010) från albumet med samma namn.

WE är ett album som överlag tar en till oväntade platser men utan någon riktigt tanke på någon speciell struktur. Det är bra men inte bäst hittills, Arcade Fire är fortfarande skickliga och gör bra musik, men efter 20 år på scenen gör albumets utsvängningar mig mer likgiltig än extatisk. Men det är absolut ett hyggligt försök och ett bra album.

 

Författare:
Julia Hvalgren

Fotograf:
Press