RECENSION: Annika Norlin – Mentor

21 jan, 2022

Billie Marten

Mentor är första gången Annika Norlin släpper musik under sitt eget namn. Det är ett blandat album där trösten blir låtarnas gemensamma nämnare.

Annika Norlins skivor har tidigare varit på engelska eller svenska, inte både och. Då under artistnamnen Hello Saferide respektive Säkert!. På Mentor är det hälften av varje.

Albumets inledande spår Darkest Shade of Dark är en låt av förtröstan. Från introts ensamt klingande piano stegrar låten till ett gospelliknande arrangemang där lyssnaren uppmanas till att hålla ut. Det är ett återkommande budskap genom albumet.

För även om låtarna på Mentor spretar ganska mycket finns den där tröstande handen på axeln som en röd tråd genom hela skivan. På poppiga Vita frun sjunger Norlin om hur ”Allting som jag skördar nu är frukter du planterade åt mig” och den drömskt långsamma Mentor avslutas med orden ”All is waiting just for you”.

Pengar är en pianoballad i moll som handlar om att stå utanför med en dröm om att få tillhöra. Och vad som händer när man plötsligt får göra det. På Avtryck gästar Jonna Löfgren som går loss på trummorna samtidigt som Norlin sjunger om att våga känna för att kunna vinna.

När Mentor efter halva skivan byter språk till svenska händer det något. Tilltalet blir rakare. Texterna blir annorlunda när rader om innebandyklubbor och varmkorv blir fraserade på Norlins norrländska dialekt. Varma och tröstande ord packas in i något kantigt och hårt. Det känns som att någon tagit bort ett filter och börjat tala till en utan att ens försöka att linda in det lite grand.

Mötet mellan det kärleksfulla och kantiga blir allra mest tydligt i albumets sista spår, Den sista, som är en duett med Mattias Alkberg. Låten handlar om att vara tillsammans med någon för resten av livet och hur det finaste i livet också kan göra en äcklad.

I raden ”Om jag skulle se dig med någon annan/ Skulle jag sparka ner henne absolut” kombineras den skörhet och likgiltiga självklarhet som jag tror är anledningen till att Annika Norlin känns så direkt.

Genom att föra samman röriga känslokaos med en rå direkthet lyckas Norlin få en att känna att även om en går sönder så betyder det inte att en är trasig. Och vad är tröstande om inte det.

 

Skribent:
Anna Börjeson

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This