RECENSION: Anna Leone – I’ve Felt All These Things

10 okt, 2021

Anna Leone

Anna Leones artisteri är ett varsamt hantverk som dryper av existentiell ångest. Hennes efterlängtade debutalbum I’ve Felt All These Things är ett av årets bästa, skriver Popmanis Emma Thimgren.

När Anna Leones album skulle anlända har länge varit oklart, men det är också det som gör att albumet kunnat bli som det är. Det har fått tid att utveckla sig och är intimt på ett nytt sätt. Det låter verkligen som att det komponerats i en avskild värld.

26-åringen har haft en ambivalent relation med musiken. Trots att hon blivit prisad för sina musikaliska prestationer har hon själv tyckt att något saknats. Även om det är svårt att se vad hon menar med det, eftersom det alltid hållit en så hög nivå, är det helt klart något annat som vuxit fram på I’ve Felt All These Things.

Förutom att den första singeln Once omedelbart blev en av mina favoritlåtar, är ljudbilden i den nya musiken både förändrad och mer utvecklad. De lekfullt livliga och avskalade produktionerna balanserar tonen i texterna bättre än innan, och lyckas parallellt förmedla melankoliskt lyckorus och existentiell ångest. Det är ett sökande album, en introvert berättelse om att försöka hantera världen samtidigt som man vill stänga den ute.

Albumet är en hisnande filmisk upplevelse, att Leone själv är ett stort sci-fi fan är svårt att ta miste på i de rymliga och oändliga produktionerna förgyllda av synthar. Det känns som att bli insvept i en kokong, men musiken överraskar hela tiden eftersom den fortsätter växa och hänföra. En slags magisk och förhöjd verklighet.

Leones röst imponerar i sitt inbjudande självutlämnande. Hennes röst är ett innerligt raspande som låter som en hybrid av intim lo-fi à la The Velvet Underground och Seinabo Sey-liknande knarrig näktergal.

Det är en resa som aldrig upphör att fånga mig, trots sitt lugn. En inte helt lätt uppgift för denna genre, och något som de flesta artister tyvärr förvaltar på ett sätt som gör att låtarna flyter in i varandra. Här behövs inga hävdande knep, albumet är sitt eget universum.

Det är fint att se att pandemin fört med sig åtminstone något bra, nämligen tid att sakta ner och utveckla musiken. Albumet spelades in redan under 2018-2019 och Leone har satt sitt mentala välmående i fokus, ett tydligt bevis på att genomarbetad musik inte går att stressa fram. Får det blomma ut i egen takt kan det nämligen bli ett av årets bästa album och starkaste debuter.

Skribent:
Emma Thimgren

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This