RECENSION: Adele – 30

20 nov, 2021

Adele 30

Adeles efterlängtade tredje album är förvånansvärt sökande och experimentellt. Det känns som ett album helt för hennes egen skull eftersom det inte sätter hitfaktor främst.

Det har redan gått sex år sedan Adele släppte sitt senaste album. Som vanligt behövdes det ett ordentligt hjärtekross för att koka ihop ett nytt album, och som vanligt är även detta album tårdrypande.

När Adele debuterade 21 år gammal var musiken betydligt mer präglad av jazz och soul. I takt med att hon klättrat på topplistorna har musiken allt mer skrubbats till ett renodlat popsound. Framgången gjorde också att Adele tappade fotfästet, och det är delvis därför det tagit så lång tid med ny musik.

Nu känns det som att Adele har haft tid att hitta tillbaka till sig själv och sitt sound. Det är sökande på samma sätt som någon som försöker ställa sig på benen igen. Tematiken i låtarna kretsar mycket kring att ha tappat bort sig själv.

Visst är det en del pampiga pianoballader, men det är också väldigt experimentellt på många ställen. I flera låtar har hon inkluderat monologer, en där hon pratar med sin son och en annan där hon gråter medan hon pratar om hur ensam hon känner sig.

Musikaliskt vågar albumet också ta ut större svängar, det är mer organiskt och jazzinfluerat igen, så som det lät på hennes första album. Ibland lutar det också åt gospel med mäktiga körer. Tro det eller ej så får hennes röst också ta större plats när produktionerna inte är så svulstiga och istället mer långsamma och ofta delvis akustiska.

Albumet har en mängd olika producenter som satt sin egen prägel på låtarna. Det är spretigt, och det är fint att det får vara det eftersom det passar tematiken.

Är det här albumet det bästa Adele har gjort? Nej. Men hon har återfått nerven i sin musik. Det är skönt att hon inte försöker återskapa eller överträffa hennes massiva hitsinglar, utan ger sig in på en ny väg. Det här är mycket bättre än hookiga hits för massan.

 

Författare:
Emma Thimgren

 

Pin It on Pinterest

Share This