Mitt musikminne: Tomma Intet

30 maj, 2021

Tomma Intent pressbild

EP-aktuella Tomma Intet tar i mitt musikminne med oss tillbaka till den tid då man som band kunde hyra en minibuss och lämna Sveriges gränser för att spela för publik.

Förr i tiden, om det är någon som fortfarande kommer ihåg det, så kunde band som TOMMA INTET hyra en minibuss en torsdagsmorgon för att därefter packa in alla sina instrument, knäppa en folköl och sedan sätta av söderut för att spela på klubbar utanför Sveriges gränser. Till en levande publik. Helt utan begränsningar och restriktioner. Det känns avlägset i dessa tider, men för några år sedan tog vi E20 ner till Hamburg för att sedan fortsätta färden ända ner till den lilla belgiska staden Vorselaar, där vi blivit erbjuda att agera headline på den lokala popfestivalen.

Vägen över Öresundsbron är en tydlig markering att vardagslivets små bekymmer lämnats kvar vid Sveriges gräns och till tonerna av Fran Barrie växer konturerna av kontinenten framför oss. När vi flera timmar senare närmar oss Hamburgs St. Pauli-distrikt, med dess ryktbara paradgata Reeperbahn upplyst i neon, ljuder Girlschool’s version av Bomber i minibussens högtalarsystem. Volymen och förväntningarna är på 11. Hamburg är motsatsen till svensk byråkrati – staden andas vilda västern och moraliskt förfall. Spelställena runt Reeperbahn samma sak. Förstärkare och instrument packas upp och soundcheck drar igång.

Us And Them av Pink Floyd är nog den låt som vi lyssnat mest på under turnéer och haft flest utomkroppsliga upplevelser till. Dessutom brukar vi köra den när vi soundcheckar, utan att vi riktigt lärt oss varken musik eller text. Men det spelar ju ingen roll så länge man får till känslan.

Efter en spelning, när röken lagt sig och festen kommit igång, så åker förr eller senare alltid låten Rain igång. Varje bra fest bör innehålla en sekvens då det skrålas ikapp till refrängen. Så var fallet även denna kväll. En magisk bit som betytt mycket för oss alla i bandet – den dök upp som en skänk från ovan när vi alla behövde den som mest. Fantastiskt arrangemang också, med en brygga så välskriven att man blir helt chockad när refrängen kommer för man tror liksom att den redan varit. Sen är Chers Gypsys, tramps & thieves eller Dave Edmunds Steel Claw nästan i samma nivå – magiska stycken musik, omöjliga att freda sig mot när natten blir till dag!

Belgien är ett märkligt land. Vår minibuss passerar genom mängder av småstäder helt utan folk på gatorna, som öde spökstäder med jalusierna neddragna. Ibland skymtas en människa där bakom med en misstänksam blick riktad mot vårt följe. Huvudvärken från dagen innan lindras av Melanies tröstande röst i Lay Down och Margo Guryans psykedeliska Sun. Väl på plats på festivalområdet blir vi omhändertagna av ett gäng entusiastiska arrangörer. De har följt TOMMA INTET sedan starten och har lärt sig våra låtar utantill. Spelningen blir en av våra allra bästa och firas efteråt med ett stort kalas som varar till aftonen rundas av i en soffa hemma hos en av arrangörerna.

Hela Live at the Ritz-spelningen med Guns n’ Roses från1988 är stående på efterfest. Många sena nätter har spenderats i sällskap av videomaterialet till denna spelning och det slutar alltid på samma sätt – att man sitter och övertygas om att det måste vara världens bästa spelning. Och att Slash inte missar en ton.

Morgonen efter påbörjar vi den tolv timmar långa resan hemåt och Sharon Van Etten’s mäktiga epos Seventeen avrundar en magisk helg. Snart var vi tillbaka i vardagslivets små bekymmer.

 

Pin It on Pinterest

Share This