LYSSNAT – VECKA 47

26 nov, 2021

I veckans lyssnat tispar Josefin Östby om ny musik från Honningbarna, Vero, Folke Nikanor, Cate Le Bon och Wildhart.

Honningbarna

Honningbarna är det norska punkbandet som numera har hela två medlemmar från Sveriges indiescen. Tomas Berglund (Eldoradio) spelar nämligen bas och även Johan Hansson Liljeberg(Smiling/Skenet bedrar) är gitarrist. Senaste singeln Passasjer har en aggressiv attityd med skriksång som får mikrofonen att spraka och dov basgång som får golvet att skaka. Japp, jag rimmade just. Förövrigt är detta ett band jag väldigt gärna hade velat uppleva live.

Vero

Punk Slime-signade Vero gör 90-talsinfluerad Alt-pop och har nu släppt en första singel för i år. BEG! är märkbart råare än bandets tidigare alster. Det är live trummor, grötiga gitarriff och toner som rundgångslikt skaver emot varandra i perfekt disharmoni. Bandets karaktäristiska text- och melodispråk känns unikt i sällskap med Julia Bomans breda röstomfång.

vero

Folke Nikanor

Efter ett antal singlar har Folke Nikanor släppt album. Främmande innehåller 12 spår där kompositören och producenten på samtliga sällskapas av gästartister. Det låter 80- och 90-tal om vartannat. Ljudbilden domineras av vackra synthar och rymdaktiga ljudeffekter. Samtidigt andas de melankoliska melodierna och ackordföljderna svensk folkmusik. Valen av samarbeten är intressanta och många vackra röster återfinns på albumet. Gästande artister är bland annat Dolce, Vasas flora och fauna och Anna Järvinen.

Folke Nikanor

Cate Le Bon

Walesiska singer-songwritern Cate Le Bon släppte tidigare i år singeln Running Away och nu är uppföljaren här. Moderation är en mjuk, avskalad låt om att försöka stävja nedärvda och nytillkomna vanor. Utöver att artisten är en enastående låtskrivare är hon också multiinstrumentalist. På sjätte studioalbumet Pompeii, som släpps i februari, spelar hon alla instrument förutom trummor och saxofon på egen hand.

Moderation

Wildhart 

Att Wildharts nya album heter His Arrows Won’t Hit Us och att duon bär vingar på omslaget är knappast någon slump. Deras ljudbild, med drömska synthar, harpa och reverbfylld sång, är verkligen änglalikt. Även tematiken känns oskuldsfull och mjuk. Slagverk, bas och blås tillför däremot något vassare i produktionerna vilket blir en snygg kontrast.

Författare:
Josefin Östby
 

Pin It on Pinterest

Share This