KRÖNIKA: Kan vi inte bara lägga ned talangshowerna?

21 nov, 2021

Alter Ego

Efter att ha tittat på den amerikanska talangshowen Alter Ego, där sångare representeras av digitala avatarer och döms av en kändisjury, undrar jag – och hoppas – att programmet är talangshowernas sista dödsryck.

Konceptet för Alter Ego är följande: digitala avatarer, alter egon, har skapats åt varje sångare. Det är figurer som ser ut att vara tagna från filmen Avatar som sjunger och showar inför en jury bestående av kändisarna Grimes, will.i.am, Alanis Morissette och Nick Lachey.

Artister har länge använt sig av alter egon. Jag tänker på David Bowies Ziggy Stardust och Thin White Duke, Prince kvinnliga alter ego Camille, och så vidare. Både Björk och Arca var tidiga med att använda sig av digitala avatarer för att utmana normer och främja det kreativa skapandet.

Förväntningarna är höga på Alter Ego och konceptet för showen är menat att vara fullkomligt nyskapande, en milstolpe för talangshower där utseende är irrelevant eftersom sångarna själva har total kreativ kontroll över sina alter egon. De kan se ut precis hur de vill; turkos hud, tentakler och självlysande ögon är några av de kreativa val som syns i showen. Synd bara att syftet – att låta utseendet vara insignifikant – fullständigt misslyckas.

De flesta som tävlar i Alter Ego har av olika anledningar svårigheter att uppträda som sig själva. En har exempelvis tourettes och en annan har blivit mobbad för sin djupa röst. Men i stället för att nå en nyvunnen frihet genom avatarens alter ego blir programmet i stället en show som syftar till att radera ut all mänsklig variation och bekräfta rådande normer.

Samtliga avatarer är unga och smala. De allra flesta har tydliga könstillhörigheter. Ras raderas när hudfärger har bytts ut mot neonfärgade kulörer. Det som hade kunnat bli nyskapande, blir i stället ett bekräftande av status quo.

Showens höjdpunkt är själva avslöjandet, som sker när en avatar blir utröstad ur programmet. Då avslöjas personen bakom avataren. Det är samma koncept som för 12 år sedan när Susan Boyle slog igenom i Britain’s Got Talent och omvärlden häpnade: Hur kan någon så ful sjunga så fint?! Samma tanke genomsyrar också Alter Ego där juryn får tårar i ögonen när en ung och snygg avatar i själva verket visar sig vara en tjock sextioåring.

Visst speglar väl talangshowerna bara verkligheten i koncentrerad form, där utseende ofta väger lika tungt som talang, och visst är det ändå underhållande att se Askungen-förvandlingen som sker genom teknikens framsteg. Men när shower som svenska Idol är inne på sin sjuttonde (!) säsong, och Alter Ego dryper av dålig självinsikt hoppas jag ändå på att talangshowerna förbjuds.

Eller åtminstone att Alter Ego går i dvala tills omvärlden har hunnit med tekniken. För även om den tekniska aspekten faktiskt är nydanande, är användningen av tekniken precis lika gammalmodig som vanligt.

Skribent:
Saskia Rubensson

Fotograf:
Press

 

Pin It on Pinterest

Share This