Kings of Convenience: “Du hamnar i en korsning mellan fred och kärlek”

21 jun, 2021

Kings of Convenience

Den norska duon Kings of Convenience är tillbaka med sitt fjärde album Peace or Love, som är deras första material sedan 2009. I sin uppstående comeback har vi fått tala med ena halvan av duon Erlend Oye, som berättar om deras långa arbetsprocess och den känslofyllda symbolismen som drivs fram i dess budskap.

Det har gått tolv år sedan den norska duon släppte sitt senaste album Declaration Of Dependence år 2009. Processen med det nya albumet påbörjades redan år 2015 och har spelats in i flertal olika städer såsom Siracusa, Santiago, Bergen och Göteborg.

I Italiens sydliga punkt i Siracusa befinner sig frontmannen och sångaren Erlend Oye i sin lägenhet efter en coronasäker turné hemma i Norge. Bakom honom syns rummet där ett flertal av låtarna på det nya albumet har producerats och spelats in, där bland annat den kända producenten Kalle Gustafsson Jerneholm och kanadensiska artisten Feist varit en del av projektet.

– En stor del av arbetsprocessen har varit här i Siracusa i mitt hem, där låten Catholic Country med artisten Feist och även ett par andra låtar har spelats in. Kalle Gustafsson från Svenska Grammofonstudion i Göteborg var också här och kom ner hit med all sin utrustning, väska efter väska, som vi satte upp och började spela in med, vilket slutligen blev fem låtar totalt.

Bortsett från det härliga klimatet och de vackra vyerna som blev en harmonisk miljö i skapandet, var även platserna viktiga för duon under skapandet av musiken utifrån andra synpunkter, menar Erlend.

– Det hjälpte mycket att vara på en varm plats eftersom din röst blir mer bekväm. I en kall miljö riskerar du att sluta med en förkylning efter ett par dagar och då blir inspelningarna värdelösa. Vi försöker normalt inte spela in under vinterhalvåret när man är i sämre skick, vi brukar normalt ha en period från maj till november där du istället är aktiv och har bättre energi i kroppen.

Deras arbetsprocess fokuserar starkt på att ta vara på de omedelbara tillfällena och att inte korrekturläsa materialet för starkt, vilket är något negativt och motvilligt, menar Erlend. Arbetet blir också påverkat av oförutsedda situationer som i detalj kan påverka ditt framförande.

– Vi brukar skapa en kort inspelningsperiod med bara ett par dagar där vi spelar in flera låtar som endast blir en låt i slutändan, vilket är mindre än vad som oftast förväntas under den tiden. Ibland kan dina naglar som rör gitarren vara i fel längd eller så är din röst i en annorlunda ton som inte passar låten, vilket är helt oförutsett. Vi har haft långa perioder på fyra veckor där det slutliga materialet endast kom från första veckan. Det är de omedelbara sakerna som vi väljer att använda. De blir slutligen ointressanta eller oberörda om de studeras eller blir för korrekta, vilket vi inte vill.

“I slutet blickar du tillbaka mot dessa stora och monumentala saker som blivit en stor del av ditt liv.”

Med fyra album inom en tjugoårsperiod i bagaget ser bandet sitt nya verk som ett självinstinkt budskap i åldern av att inse och bestämma sina viktiga beslut i livet, i detta fall fred eller kärlek.

– Jag tror att under medelåldern börjar en del människor att hamna i en korsning mellan fred och kärlek. När du är yngre är du ganska säker på att du kan hantera båda vilket förvånansvärt istället blir en punkt där du måste välja. Jag säger inte att det måste vara så, men oftast kan man helt enkelt inte få båda. Budskapet i albumet går rakt igenom låtarna och bygger starkt på känslan av att finnas tillgänglig men inte på ett tillräckligt sätt, liksom förmågan att inte kunna bemästra sina egenskaper fullt ut.

– Låten Ask For Help bygger mycket som en slags “ge råd-låt” där du försöker ge råd till en vän. Love is a Lonely Thing handlar ungefär i princip också om samma sak, den är ett svar på den otillräckliga kärleken tillbaka och fångandet i sitt spindelnät av ens egna känslor.

Någon som har hjälpt bandet att balansera sitt nya album i rätt riktning är kanadensiska artisten Feist, som även gästade på deras kritikerrosade album Riot on an Empty Street år 2004. Enligt Erlend lyckades hon få bandet på banan igen efter en långvarig paus från deras album.

– Det känns fantastiskt att få jobba med henne igen. Vi hade år 2018-19 en paus från arbetet med albumet och Feist kontaktade oss när hon skulle på turné i Europa. Så vi träffade varandra och arbetade ihop en massa låtar som delvis slutade i vårt album och i hennes framtida album, vilket blev de sista inspelningarna vi gjorde. Det gav en balans i rätt riktning med mer variation och såklart den feminina närvaron, vilket fick hela albumet att kännas som ett faktiskt konstverk snarare än bara en samling av låtar.

Albumet är verkligen något som duon har blivit stolta över; en lång process av upp och nedvända processer som i slutändan pusslats ihop till förhoppningarnas ideal. Det blir ytterligare en punkt i livet som symboliserar din utvecklande identitet.

– När du har släppt fyra skivor under en tjugoårsperiod symboliserar ett nytt album mycket kring vem du är. I slutet blickar du tillbaka mot dessa stora och monumentala saker som blivit en stor del av ditt liv.

 

Författare:
Whilliam Lindroth

Fotograf:
Salvo Alibrio

Pin It on Pinterest

Share This