Julia Adams: “Jag har försökt följa mitt hjärta”

av | apr 19, 2021 | Artiklar, Intervjuer, Månadens intervju

Julia Adams har hyllats under åren för sin genreöverskridande musik och detaljrika texter som kryper nära inpå. På fredag släpps singeln Fuck det där som är ännu ett smakprov från hennes kommande debutalbum och i månadens intervju berättar hon om tiden som ledde fram till debutalbumet, varför hon ofta känner att hon borde lägga ner och den stora kärleken till musiken.

Julia Adams är mitt uppe i slutprocessen i färdigställandet av sitt kommande debutalbum när jag når henne för en intervju. Den 21 maj släpps Konsten att leva och hon berättar att känslan inför släppet är konstig, sorglig och jättekul, allting på samma gång.

– Jag har verkligen kämpat med det här albumet och det tog tid innan jag hittade det jag ville göra och vilka jag ville jobba med. Det känns lite sorgligt att släppa iväg något som har varit en så stor del av mitt liv och jag har svårt att se vad jag ska göra efter att albumet är ute.

Det senaste smakprovet från det kommande albumet är singeln Fuck det där som hon beskriver som sin första låt som skildrar en positiv kärleksrelation. Hon berättar att det tog några år innan en låt om det temat kom till och anledningen till det har varit att hon upplever att det är lätt att skriva om det som är destruktivt.

– Jag ville verkligen skriva om det fina i en relation med en person som man verkligen känner. Om det lilla i vardagen och de små ögonblicken som man kanske tar för givet om man varit ihop ett tag.

Att skriva en låt med en positiv anda är svår att få trovärdig menar hon och samtidigt som hon tycker att det kan uppfattas som trist att skriva om hur bra en mår så kändes det viktigt att skriva en text om en bra relation.

– Jag är stolt över texten och att jag sjunger om att jag kommer från ett ställe där jag är van att bli trampad på men att den person jag är med nu får mig att älska mig själv och får mig att växa. Det kan vara svårt att se de små sakerna i vardagen, men den här låten får verkligen lyfta det.

Som soloartist debuterade Julia Adams under 2015 med EP:n Chanslös, men hade innan det hunnit släppa tre album med bandet Little Marbles. Sedan debuten har hon hunnit släppa egna singlar, gjort samarbeten, skrivit låtar till artister som Alex Järvi samt spelat på en mängd stora scener. Hon har hyllats för sin förmåga att röra sig genom olika genres samtidigt som hon har banat sin egen musikväg.

– Det var med Little Marbles det drog igång och då var vi verkligen jättesmå. Ett tag så skämdes jag jättemycket över musiken som vi släppte då, men nu tycker jag att det är otroligt att vi skrev så mycket musik. Det har verkligen varit en resa och jag har lärt mig väldigt mycket av musikbranschen. I slutändan hänger allt på en själv, ens engagemang och driv. Man är sin egen kapten för det är en jävligt tuff bransch, men jag har försökt följa mitt hjärta hela tiden.

Musiken har varit en viktig del av Julia Adams liv så länge hon kan minnas och hon ser inte på debuten med Little Marbles som den självklara starten för hennes resa inom musiken.

– Musik har alltid varit superviktigt för mig. Jag pratade med min terapeut om det häromveckan om att jag var väldigt blyg och osäker när jag var liten och där har musiken alltid varit min safezone där jag fått utlopp för mina känslor och livsviktigt, vilket det har det fortsatt att vara.

Konsten att leva är Julia Adams debutalbum som soloartist och det tog nästa sex år efter EP:n Chanslös att hitta rätt personer att arbeta med och rätt känsla för albumet. Hon skrev till exempel en skiva för tre år sedan som inte släpptes, då hon tyckte att den saknade den röda tråden som hon hoppades på att skapa.

– Då var det så mycket låtskrivare och jag hade varit runt på sessions där jag hade samlat ihop alster och sedan när jag satt där så försökte jag få ihop det till en röd tråd, gick det inte.

När Konsten att leva nu väntar på att nå lyssnarnas öron berättar hon att känslan i efterhand har varit att hon aldrig har varit så stolt över något tidigare som med detta album.

– Jag känner mig inte nervös inför släppet och det känns bara jättekul att folk ska få höra vad jag har jobbat med. Sedan är jag en albumperson, jag älskar att lyssna på album och älskar tiden man får ge vissa låtar. Jag hoppas att folk är så med mitt album.

”Det är jag som är navet.”

Albumet är skapat tillsammans med Hilda Stenmalm och Tove Burman och producenterna “Påsen” och Axel Stridbäck. Hon berättar att hon aktivt sökte efter personer som hon funkade bra ihop med och som förstod hennes vision.

– När jag förklarar något med mina konstiga ord och känslor så fattar de. Jag tror att mycket har handlat om att jag behövt hitta personer som förstod min vision för att jag har svårt att sätta ord på den. Jag kan inte sätta fingret på vad som jag är, det är jag som är navet och sedan har det utgått från det.

Hon berättar att albumet bottnar i att vara ärlig, något som hon alltid har varit i sina texter, men nu lades snarare fokus på att vara ärlig mot hennes egna känslor.

– Förut skrev jag mycket om andra, men nu känns det som att jag har börjat skriva mer om mig och mina känslor och det var ett spår som jag inte trodde skulle komma. Det är ganska svårt tycker jag. När albumet nästan var klart så insåg jag att det är mycket jag, hur jag tar mina känslor på allvar, hur jag försöker hitta sätt att tycka om mig själv och bli bättre. Det känns som att det är kärnan på albumet och jag känner mig stolt över att jag fick in det.

Att titeln på albumet blev Konsten att leva kommer ifrån många människors uppenbarelse om att livet stundtals är en “jävla konst att leva”. Hon beskriver livet som att en ständigt är på jakt över den perfekta oljemålningen med de perfekta nyanserna och tron om att en hittar total lycka om en lyckas måla den tavlan.

– Men ju längre man lever så känns det som att den perfekta målningen krackelerar och det är som att man bara försöker pussla ihop livet. Ibland lossnar en bit och man försöker trycka dit den igen. Så är det att leva för mig. Ju längre man kommer så är det viktigare att hitta de små pusselbitarna och det är det låtarna handlar om. Att hitta pusselbitarna i vardagen och värdesätta dem och att make sense av dem istället för att hitta det lyckade livet.

Julia Adams har hyllats för sina detaljrika texter och betraktelser av vardagsepitet. Hon berättar att hon gillar att syna de små detaljerna och fånga upp dem i texterna, trots att det ibland kan kännas banalt.

– Jag har alltid dragits till det och jag läser väldigt mycket skönlitterärt där det finns mycket plats till att måla upp bilder och rum. Jag tror att mina texter har inspirerats mycket av det, att en tjock bok kan bli en tre minuters sång och försöka få in den känslan i musiken.

Detaljrikedomen är något som hon inte bara har utforskat i sin egen musik. För samtidigt som hon har skrivit musik till sig själv har hon också skapat musik till andra. Hon berättar att det är en skillnad mellan musiken hon skriver till sig själv och till andra artister. När hon släpper musik själv så upplever hon att hon kan skriva vad hon vill och att det inte måste vara breda låtar. När hon skriver till andra handlar det istället om att beskriva känslor med större penseldrag och det är en svårighet i sig.

– Man ska inte förminska låtar som når alla. En låt som Hello med Adele är en låt som når väldigt många trots att det är en låt som inte har så mycket detaljer. Med mitt eget projekt har jag tänkt att jag gör det bara för mig och jag har inte tänkt på att skriva så att alla måste gilla det vilket jag har gjort mycket innan.

Att breda ut sina känslor inför världen genom sin musik och veta att de sedan finns ute för världens beskådning i all framtid är inte något som Julia tycker medför en press. Hon menar att de känslor som hon skriver om ändå är känslor. Hon tror att det hade varit svårare om hon hade skrivit politiska texter eller samhällskritiska texter.

– Då kanske det känns som att man kanske ändrar åsikt med åren och då hade jag kanske ångrat mig mer, men nu handlar det bara om mina känslor och många av mina känslor som jag sjunger om har jag levt med ganska länge. Det är inte som att en incident händer enda dagen och sedan skriver jag om det nästa dag.

På albumet finns den tidigare släppa singeln Julia som är ett samarbete med Beatrice Eli. Det är det enda samarbetet på albumet och Julia berättar att när hon skrev Julia fick hon en känsla av att Eli skulle känna den.

– Jag skickade den till henne på Instagram och skrev att jag fick en känsla av att hon skulle känna texten och hon svarade att det var precis det hon vill sjunga om. Sedan sågs vi en vecka senare i studion och det var helt magiskt och mer än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på med den låten.

Tanken med att ha med en annan röst på Julia var att hon ville ha en annan tjej som kunde sjunga från sitt namn på låten för att det skulle bli större och visa att den handlar om oss alla.

– Beatrice känns som jag, som en väldigt känslig person med en väldigt stark integritet. Jag vet inte, det var något med den låten. Jag har alltid känt ett band till henne som jag varit sugen på att utforska och det var så fint att det blev av nu. Det känns verkligen som att vi har hittat något i varandra i och med den här låten.

”Jag har önskat att jag var mer som dem.”

Kärleken till musiken kommer och går var och varannan dag. Vissa dagar vill Julia Adams lägga av med musik och hon berättar att hon ofta känt att hon borde sluta med musiken, börja plugga och bli något.

– Musiken ger mig så mycket ångest för att jag vill att det ska bli så bra och det är så viktigt för mig men det positiva väger ändå över. Att göra en demo i studion när man haft sina visioner och sedan ska man cykla hem från studion och man sätter på sig lurarna och lyssnar på låten. Den känslan tar över känslan av ångest som jag känner i andra situationer.

Hon berättar att hon ofta har känt sig avundsjuk på äldre män som går in i jobb med stort självförtroende och med en känsla av de är bäst innan de ens har börjat.

– Jag har önskat att jag var mer som dem. Det är jättebra att ha det självförtroendet, men samtidigt är det bra att ha lite självkritik i sig, men jag har nog för mycket självkritik i mig. Jag behöver nog hitta mer av 50-plusgubben i mig och lite mindre “ångestbolls”-Julia.

Att släppa musik mitt i en pandemi beskriver hon som total ångest och en känsla av “vad fan gör jag nu”. Under året har hon inte gjort några livespelningar online för att det känts konstigt att inte få känna kontakten med publiken. Hennes fokus har istället legat på att slutföra albumet och nu när det börjar närma sig releasen känner hon att hon måste börja fundera på vad som ska hända härnäst för att inte hamna i “självhatsgropar”.

– Jag har börjat få någon liten vision av vad jag vill göra, men det är ingenting som jag vill avslöja för jag kan ångra mig tusen gånger om. Men jag måste börja strukturera upp vad jag gör, för att jag hamnar lätt i självhatsgropar, tänker att jag ska sluta med musik och att jag suger, men jag har varit väldigt uppåt i den här albumprocessen och varit peppad på mig själv och mitt skapande. Så jag tänker att om jag håller uppe det här så kanske jag inte hamnar där igen.

Julia Adams debutalbum Konsten att leva släpps den 21 maj.

Författare:
Emma Isberg, Redaktör

Fotografi:
Alma Bengtson

Pin It on Pinterest

Share This