Det var en gång för länge, längesedan när internet var nytt.

Ibland tänker jag nostalgiskt på en period som jag brukar kalla I Början Av Internet. Minns ni det, när internet var nytt och fräscht och något som man inte riktigt kunde greppa ännu? Jag var ganska ung på den tiden, i mina tidiga tonår. Jag minns hur jag och en kompis satt helt mållösa över det faktum att det gick att ladda ner hur mycket musik som helst på Napster – gratis! Det här var förstås långt innan Spotify (som jag för övrigt tycker är en grymt bra uppfinning) och fildelningslagar. Jag och min vän brände skiva efter skiva som vi girigt lyssnade på med upproriskt hög volym i våra 90-talsstereos.

Jag minns att man I Början Av Internet satte sig vid datorn utan särskilda göromål. Man skulle inte betala räkningar eller svara på 15 nya mejl eller twittra eller facebooka. Man bara satt där, förundrad av att kunna ha kontakt med någon på andra sidan jordklotet. Ibland gick jag in på chattar bara för att gapa över att kunna prata med någon finnig tonåring i USA. Han bodde ju i USA, det var mirakulöst det hela.

Nostalgin vid tanken på det där – då mycket irriterande – långa ljudsystemet modemet gav ifrån sig när det sökte kontakt med internet. På den tiden kallade man internet för world wide web, gulligt nog. Man var så fascinerad av att hela världen systerligt delade på ett och samma forum. Modemet ringde och brusade och man fick vänta flera minuter på att en sida skulle laddas. Man väntade gärna, man var så fascinerad. Ofta bröts anslutningen, då fick man ringa igen och tålmodigt sitta och stirra på skärmen.

Total anarki rådde I Början Av Internet, på gott och ont. Ingen hade kommit på tanken att ta bort kommentarfält eller kräva betalning för vissa delar av sina hemsidor. Allt var oskyldigt och gemensamt I Början Av Internet. Jag hörde heller aldrig talas om elaka och sverigedemokratiska kommentarstroll. Även de satt förmodligen och gapade i sina tonårsrum medan de laddade ner Ultima Thule-låtar.

Jag minns att jag brukade skriva in www och punkt och passagen och sitta där och spela något uråldrigt ritspel med andra internettorskar. Jag brukade chatta på aftonbladet med folk som jag, i mina unga tonår, trodde var trevliga personer som också hade svårt att somna. Men som ibland visade sig ha helt andra avsikter med att chatta med en 14-årig tuggummituggande brud. Baksidorna av internet hade liksom inte riktigt stigit fram ur skuggorna ännu. Och samtidigt: Tanken om att ALLA på internet var farliga och konstiga. Mina föräldrars oro över att internet var det nya skogen-vid-parken där det kunde finnas konstiga gubbar som erbjöd godis och milkshake. Den tanken satt kvar länge. Mamma kunde säga, flera år senare, när internet redan var på väg att bli något annat, att jag måste vara försiktig med att lägga ut bilder på lunarstorm (minns ni lunarstorm?). Man vet aldrig vem som ser dem, menade hon och sneglade oroligt mot datorn. Där satt jag och bloggade på skunk. Fast just det. Det hette inte blogga på den tiden, det hette att skriva internetdagbok. Naw. Så sött!

Ännu för ett par år sedan kunde min mamma oroligt fråga vem som kunde se min facebook-sida. Tänk om någon inbrottstjuv går in och tittar, sa hon, du kanske inte ska skriva om du ska åka ut på landet över helgen.

Hursomhelst, sådana här nostalgiska tankegångar övermannar mig emellanåt när jag tänker på I Början Av Internet. Framtidens skolbarn kommer förmodligen få lära sig att en gång, i en fjärran tid, fanns inte internet. Skolbarnen ska förmodligen häpet stirra mot katedern och snabbt googla i sina mobiler (eller vad det då är för framtidspryl som man googlar i) för att inse att läraren har rätt. När någon av ungarna försynt frågar vad man då gjorde hela dagarna, helgerna, nätterna, så ska läraren skrocka och skaka på huvudet.
”Jag har ingen aning”, ska hon säga. ”Inte en aning. Stod i kö på banken kanske?”
Vilket förstås kommer leda till nya frågor som: Vad är en bank? Varför stod man i kö? och andra lika spännande spörsmål.

Jessica Johansson

Jessica är skribent och litteraturvetare. Hon driver bokbloggen Ord och inga visor sedan 2006. Hon romandebuterar hösten 2013.