Hanna Järver: ”Jag vet inte vad som är Stockholm och vad som är mitt åldrande”

av | dec 9, 2016 | Intervjuer, Månadens intervju

I början av slutet på ett händelserikt år för Hanna Järver pratar hon med Popmanis Filip Lindström om nya insikter, förändring, obekväma frågor och inställningen till uppmärksamheten hon får.

Hanna Järver är aktuell med singeln C’mon som hon gjort tillsammans med Jonas Lundqvist. Tanken var från början att jag skulle möte dem båda på Bio Rio i Hornstull men efter mycket om och men blir det bara Hanna som kommer. Jag är intresserad av att få reda på de gemensamma nämnarna som finns hos Järver och Lundqvist, om de liknar varandra när det gäller personlighet och musik.

– Vi är båda väldigt textbaserade och tycker det är väldigt viktigt, så den biten funkade väldigt bra när vi skrev ihop, säger Hanna efter en kort betänketid. Vi är nog inte lika på så många andra sätt, men vi funkar väldigt bra ihop. Vi har säkert fört in olika saker i låtarna och jag tycker själv att det hörs att det är en blandning av oss två. Även om det är jag som har proddat så har vi verkligen skrivit tillsammans. Jag tror inte vi skriver om samma saker. Vi är inte på samma plats i livet, han är ändå lite äldre.

En sak som Hanna och Jonas har gemensamt är i varje fall att de båda har flyttat utifrån landet till Stockholm. Jonas kommer ifrån den lilla göteborgska villastaden Örgryte och Hanna är från Örebro, troligtvis är det anledningen till att EP:n hon släppte tidigare i år heter Närke. Det talas ofta om hur människor tycker sig förändras drastiskt när de flyttar från en mindre stad till Stockholm. Frågan är om Hanna Järver känner likadant?

– Det är svårt att säga vad som har med att jag flyttade till Stockholm att göra och vad som har att göra med att jag bara blivit lite äldre. Jag flyttade hit för nästan fem år sedan, då var jag 19, så jag vet inte vad som är Stockholm och vad som är mitt åldrande.

60A4841-683x1024

Jag frågar Hanna vad som förändrats med åldrandet och hon blir en aning fundersam. Jag kan förstå att det är en besvärlig fråga, speciellt när Hanna säger att hon känner sig insnärjd i ett hörn. Hon påpekar att hon är van vid att få väldigt dåliga frågor i intervjuer och hon gissar på att de hon får nu måste vara bra eftersom hon blir obekväm, men hon berättar ändå vad som kommit med åldern.

– En massa tråkiga och mindre tråkiga insikter om saker. Jag antar att det påverkar tonen i texterna på något sätt. Jag vet inte om jag kan säga något specifikt men om jag lyssnar på saker som jag gjort från olika tidpunkter ser jag tankegångarna och vad de går igenom.

Någonstans i en recension av Närke läste jag att recensenten tyckte Hannas texter kändes som tankeflöden som plockats ner på papper. I och med att hon säger att hon sett förändring i sina tankegångar tack vare nyfunna insikter undrar jag om hon håller med om den beskrivningen av hennes kreativa process.

– Det låter så enkelt när man säger så. Jag känner inte att det bara flödar utan jag får ofta jobba ganska mycket med texterna. Jag tycker det är så himla viktigt att det blir rätt. Det värderas ju ärligare det är, som att bara skriva ner det man tänker på skulle vara det bästa. Jag tänker att det inte behöver vara så alls. Det är väl bra att man har tänkt på saker?

Hanna Järver värderar genomtänkta och genomarbetade texter högre än sådana som bara flyter ner från tanken till pappret. Det är en konst, att förmedla en känsla av spontanitet med låttexter som det ligger mycket tanke bakom, men Hanna har uppenbarligen lyckats. Det gångna året har fört med sig stora framgångar för henne. Den lättast mätbara av dem är väl nomineringen till Årets Pop och Årets Nykomling på P3 Guld-galan. 2016 har Hanna Järver utan tvekan trätt in i rampljuset.

– Jag känner mig inte som en offentlig person. Det är verkligen dubbelt, å ena sidan är jag en person som inte trivs bra med uppmärksamhet, men jag älskar att spela live. Just i den situationen går det jättebra. Men det är inte så att jag går ut på stan och folk vet vem jag är, det händer kanske någon enstaka gång i en toakö.

Oavsett om Hanna blir igenkänd eller inte så har hennes karriär nått nya höjder i år. Det leder till tråkiga saker som att svara på obekväma frågor på Bio Rio, och mindre tråkiga saker som att uppträda på Popagandas efterfest, en spelning som Hanna listar som en av sina bästa 2016. Vilka tråkiga eller mindre tråkiga insikter hon än må göra i framtiden gissar jag ändå på att musiken alltid kommer ligga i fokus.

60A4833-683x1024

Författare:
Filip Lindström

Fotografi:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This