Fem album med Selma & Gustaf

26 dec, 2021

Selma & Gustaf

Selma & Gustaf gästar fem album och berättar om nysläppta favoriter och gamla klassiker.

Big Red Machine – how long do you think it’s gonna last (2021)

Selma: Det är nästan för bra för att vara sant att Aaron Dessner (The National) och Justin Vernon (Bon Iver) har ett band ihop. Big Red Machines senaste platta How long do you think it’s gonna last är en enda stor ”I wish I wrote it but I didn’t”. Dessner har ju dessutom producerat Taylor Swift senaste plattor Evermore och Folklore (ville ha med dem på listan också men det fanns ju tyvärr en gräns) som också är helt otroliga. Älskar de luftiga trummorna, stora ljudbilden, stämmorna, samarbetet med andra artister. Det kan liksom inte bli dåligt och det är både irriterande och fantastiskt.

Bästa spår: Phoenix (feat. Fleet Foxes & Anaïs Mitchell)

Lorde – Solar Power (2021)

Selma: Det som är så skönt med Lorde är att hon skiter i att passa in. Beundrar hennes integritet och ”jag gör exakt som jag vill”-aura. Och det är så förlösande med en platta som inte handlar om trasiga hjärtan. Solar Power innehåller låtar som är både självreflekterande och som speglar tiden vi lever i. En favorit är Mood Ring som är rakt igenom ironisk/satirisk när Lorde sjunger om att vara psykiskt och spirituellt ”hälsosam”. Refrängen går ”I can’t feel a thing, I keep looking at my mood ring to tell me how I’m feeling”. Tycker det är så roligt. Det organiska soundet på plattan är otroligt, sen att Jack Antonoff är en av världens bästa låtskrivare och producenter gör ju inte saken sämre.

Bästa spår: Mood Ring

Solar Power

Bob Dylan – Tell Tale Signs (The Bootleg Series Vol.8 2008)

Gustaf: Definitivt inte den mest kända och kanske inte heller den bästa Dylan plattan. Men, det är faktiskt inte KLOKT hur många timmar jag har spenderat med att lyssna på den. Jag fick den av min faster under högstadietiden, plattan var ”ny” då, faktiskt. Hon visste att jag gillade Dylan, såg den i affären (ja det var en fysisk skiva) och köpte den åt mig. Jag minns att hela bilgolvet försvann under mig första gången jag lyssnade på den. Det är mycket tungt i den!

Bästa spår: Can’t Wait.

Jason Isbell – Southeastern (2013)

Gustaf: Jag har spenderat otaliga timmar med att lyssna på denna skiva, sen spelat låtarna för mig själv på gitarren, och sen lyssnat ännu mer. Ibland har jag spelat låtarna på scen också, speciellt under soundcheck. Skivan som kom efter denna, Something More Than Free blev även Selma besatt av, så då sjöng vi låtarna tillsammans ibland.
Om jag får frågan att spela covers någon gång är Jason Isbell min absoluta go-to. Jättekul för mig och supertråkigt för den stackarn som ville ha Creedence. Bättre låtskriveri är svårt att hitta, i min mening. Och utöver det gör han tillsammans med sin fru (också ett låtskrivargeni) ett otroligt bra jobb med att göra countryn i södern mer jämställd och medveten. Hatten av ba!

Bästa spår: Elephant.

The Libertines – The Libertines (2004)

Gustaf: Jag minns första gången jag hörde The Libertines, innan någon fotbollsmatch, det var låten What A Waster. Jag har nog aldrig blivit såld på ett band så snabbt, eller ja, mest den låten kanske. Jag dök in i dendär Pete Doherty världen, och de första låtarna jag och Selma spelade och sjöng ihop var nog Libertines/Babyshambles, för hon hade också dykt rätt ner i den på sitt håll, andra sidan stan av Hudiksvall. Hon har faktiskt sett The Libertines live också, vilket gör mig avundsjuk, och lite arg, för jag var på samma festival (vi hade spelat på något litet ställe i närheten samma helg) men av någon anledning gick jag aldrig dit och tittade på dom, minns inte varför. Kommer aldrig förlåta mig själv eller sura när Selma stoltserar med det. MEN – åter till skivan. Den innehåller några absoluta Pete-favoriter för min del, och det är svårt att välja en av låtarna bara sådär. Men Music When The Lights Go Out tröttnar jag typ aldrig på att höra, så det får bli den!

Bästa spår: Music When The Lights Go Out

Selma: Att Pete Doherty var poet innan han blev låtskrivare hör man, låtarna är väldigt ofta uppbyggda som dikter och jag förundras över hur han kan beskriva känslor och situationer på ett sånt självklart sätt utan att det låter klyschigt. Från den bästa låten på hela skivan ”Is it cruel or kind, not to speak my mind, into lie to you rather than hurt you”.

Bästa spår: Music When The Lights Go Out

Författare:
Redaktionen

Fotograf:
Hampus Marcussen

 

Pin It on Pinterest

Share This