Fem album med Petter Seander

20 nov, 2021

Petter Seander

Petter Seander väljer fem album som betytt lite extra under 10-årsjubilerande Birds Will Sing For Yous existens.

Västerbron – Till Vilket Pris Som Helst (Playground, 2016)

Utöver att Västerbron är ett av Sveriges bästa liveband så föll allt på plats kring det här albumet när Mall of Scandinavias jurister hörde av sig med en cease and desist-order för att bandet parafraserade den obehagliga, människoföraktande gallerian, på omslaget till singeln ”Mall av Skandinavien”. Den stora kapitalistvargen jagade det lilla punkbandet. Bättre än i sagorna, tyckte såklart även media. Låten döptes om till ”Vilse i varuhuset”, men skivan visar ett band som är helt på rätt väg.

Västerbron

Paulina Palmgren – Paradiset och jorden (Birds, 2020)

Apropå musik med pretentioner. Paulina Palmgren är en av landets mest underskattade låtskrivare och producenter tycker jag – trots att den här skivan fick toppbetyg överallt och DN satte henne på omslaget till kulturdelen. Kanske skrämmer bredden den ovane lyssnaren, men på det här albumet ryms verkligen allt: sjuttiotalsflummiga flöjter, kammarmusikbarocka syntarrangemang, rymdrefränger, stenhårt dansgolvsstroboskop. Och poesi, ren och skär poesi, i texterna. Jag skulle kunna fortsätta, men ni får känslan – när ett album lätt kan beskrivas i påhittade ord och referenskrockar, då har man hittat rätt.

Paulina Palmgren

Vasas flora och fauna – ”Släkt med Lotta Svärd” (Startracks, 2015)

När jag hörde Vasas flora och fauna för första gången, på ett långtradarsläp på festivalen Island in the Sun på Åland, 2013, framstod duon som minst sagt udda – men intressant. När debutalbumet till sist skulle släppas av Startracks 2015 så förstod vi ganska så snabbt att det här var väldigt, väldigt – här kommer det mest förbjudna ordet – unikt. Sedan dess har det här bandet bara växt för mig. Dom rör sig sömlöst mellan genrer, alltid skirt och med texter som ingen annan kan skriva. Alla bibliotekariers favoritband sägs det – låt mig då bli bibliotekarie för guds skull, om det är det som krävs för förbehållslöst älska musik med både innehåll och finish.

Vasas flora och fauna

Pascal – ”Revy” (Novoton, 2016)

Att en polsk korv inlindad i lite papper, i en kavajficka, kan säga så mycket?! Pascal skulle intervjuas av Per Sinding Larsen i morgonprogrammet på SVT i samband med sitt femte album. Det var en minst sagt morgontrött trio som dök upp, som till och med tvingade PSL in i alla musikjournalisterna sista nödutgång: frågan ”text eller musik först?”. Rätt svettigt att titta på var det. ”Katastrofintervjun i SVT – en jättesnackis” enligt Expressen. Desto större revansch kvällen därpå när Filip & Fredrik bjöd in bandet till ”Breaking News” för att analysera debaklet. Låt oss säga så här: bandet dök upp rätt runda om foten och med tidigare nämnda polska korv i Isaks kavajficka. Plattan då – lika förvirrande excellent som bandet.

Pascal

Sarah Klang – Creamy Blue (Pangur, 2019)

Vi har jobbat med Sarah från början och jag tror inte så många missade debutalbumet ”Love In The Milky Way”. Ni som kan er musikhistoria vet att ”den svåra andraplattan” är en av de största flosklerna snedstreck sanningarna som existerar där ute. Det är svårt att följa upp en succé. Därför tycker jag att den här plattan är så mycket mer imponerande. Genom att gräva djupt i ett glittrigt sjuttiotal, med stora stråkarrangemang och lyxig produktion, lyckades Klang återuppfinna sig själv och passera framåt mot något annat. Här gick hon från något nytt nyfiket till en etablerad artist som alltid kommer att lyssnas på. Milstolpe.

Sarah Klang

 

Fotograf:
Fabian Rosenberg

 

Pin It on Pinterest

Share This