Fem album med Elin Vallin

12 jun, 2021

Elin Vallin

Elin Vallin gästar vårt format fem album och berättar om betydelsefulla samlingar från Phoebe Bridgers, Susanne Sundfør och Bon Iver.

Bon Iver – Bon iver (2011)

Verkligen inte unikt att älska Bon Iver, men dom är en av de artister jag tror jag aldrig kommer tröttna på. Kommer ihåg hur maniskt uppslukad jag blev i gymnasiet av Justin Vernon och hans röst, jag lyssnade knappt på något annat. Deras musik är så himla fin och sorgsen, helt perfekt för mig som kände många känslor. Förstod såklart inte alls vad låtarna handlade om, och gör det nog inte helt idag heller. Det lilla jag förstår tycker jag i alla fall är otroligt.

Bästa spår: Riktigt svårt men måste nog säga Michicant.

Phoebe Bridgers – Punisher (2020)

Fick fan psykbryt första gången jag lyssnade på Phoebe Bridgers. Det var som att någon hade tagit exakt all jag gillar och satt ihop det till en artist i ett album. Punisher släpptes runt midsommar 2020 och hennes vackra, mörka, spooky album blev mitt soundtrack för hela den sommaren. Jag är väldigt inspirerad av henne och hennes sätt att skriva texter, säga allt genom att egentligen inte säga så mycket.

Bästa spår: I know the end. Satt ärligt bara och gapade när jag hörde den här låten, och sen tvingade jag alla jag känner att lyssna på den med mig.

Susanne Sundfør – Ten love Songs (2015)

Susanne känns nästan som ett väsen mer än en person. Har nog aldrig hört en så len men ändå klar och vass stämma. Jag tycker att hennes musik är så intressant, den är så mångsidig och det känns som att hon gör precis det hon känner för helt fritt, och allt ändå passar ihop helt perfekt. Jag gick och kollade på henne själv på Södra teatern när hon var i Stockholm och spelade, och det är ganska tydligt att hon inte gillar att stå i fokus. Det var en ganska intim spelning, och varje mellan varje låt när applåderna kom så avbröt hon dom med ett snabbt tack och började spela igen. Nästa gång jag såg henne var hela konserten bakom ett skynke, men det var otroligt ändå.

Bästa spår: Memorial. Jättesorglig jättefin låt med ett jättelångt mellanspel.

Phoebe Bridgers

Andy Hull & Robert McDowell – Swiss Army man (Original Motion Picture Soundtrack)

En väldigt udda film som jag tycker mycket om. I stora drag handlar den om vänskap och kärlek, men jag skulle varmt rekommendera alla att se den för resten är svårt att förklara. Soundtracket är olika kör-arr som även skådisarna är med och sjunger i, vilket bidrar till ett unikt och ganska rått sound. Albumet innehåller många egna stycken men även en oväntat vacker tolkning av både ”Cotton eyed Joe” och ”Jurissic park”s themesong. De oslipade rösterna och mäktiga arren var en stor inspiration för mig när jag skrev min låt ”Nanana”.

Bästa spår: Montage. Ett extremt peppigt spår, får mig alltid på bättre humör.

Falling in reverse – The drug in me is you (2011)

När jag var 14 började jag spela i mitt första band, ett metalband. Hade inte riktigt lyssna på sån musik innan, jag gick i körskola och sjöng mest klassisk musik, men det tog inte lång tid innan jag bytte stil helt. När jag lyssnar på låtarna nu kan jag ändå känna att de lökiga gitarrerna, snabba trummorna och ständiga tersstämmorna fortfarande har något. Glömmer aldrig somrarna vi hade med bandet i den svettiga replokalen ute på Ekerö där jag levde på monster och snabbnudlar, skrev usla texter, drack häxblandning och försökte lära mig growla. En gång emo alltid emo.

Bästa spår: Caught like a fly. Jättedramatisk skrikig refräng jag kan ha på hjärnan än idag.

Pin It on Pinterest

Share This