Fem album med Dinner

23 okt, 2021

Dinner

Den danska multi-instrumentalisten Anders Rhedin gästar i dag vårt format fem album och berättar om fem svenska samlingar som betytt mycket för honom.

Svensk musik betydde mycket för mig när jag växte upp som musiker i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. För det första för att svensk musik förstås är fantastisk och för det andra för att dansk musik då (för det mesta) var skit. Så jag tänkte skriva om fem svenska album som jag tycker är intressanta istället för bara fem album…

Stina Nordenstam – And She Closed Her Eyes (1994)

Först ut är Stina Nordenstam. Herregud. Jag minns när jag hörde öppningsspåret på MTVs Alternative Nation år, haha, 1998 eller något liknande. Där var det, det här himmelska spåret. Jag minns att jag tyckte att saxofonsolo var cheesy. Nu älskar jag det. Jag försökte lyssna på albumet i sin helhet häromdagen, men jag kunde inte göra det. Det är väldigt Scandi-selvhøjtideligt. Och det är naturligtvis en del av dess skönhet.

Stina Nordenstam

Ace of Base – Happy Nation (1992)

För mig är detta en mycket intressant skiva. Några effektiva hookar som sjungs av två nästan Nico-esque ketamin-sångare ovanpå lite hjälplösa ‘reggae’-beats med ganska .. udda (och ibland potentiellt olycksbådande) texter (läs om The Sign, till exempel). Det är för mig ett underverk hur den här skivan blev så stor som den blev eftersom den är så vänster när man lyssnar på den. Jag förstår att det låter glansigt eller poppigt vid första lyssning. Men under denna till synes trevliga yta finns ett enormt mörker.

Ace of base

First Floor Power – There Is Hope (2001)

För mig och mina vänner var FFP det coolaste bandet på planeten i början av 2000-talet. De hade charm, karisma och ett fantastiskt låtskrivande. De hade öppnat för Pavement också! Vi lyssnade och lyssnade och lyssnade på det här albumet i hopp om att på något sätt efterlikna deras coolhet – vi lyckades inte. Vet inte om allt detta kommer att översättas till 2021 – men den kommer alltid att vara speciellt för mig.

First Floor Power

Lykke Li – I Never Learn (2014)

Vad kan jag säga? Jag älskar Lykke LI! När jag hörde henne första gången (innan hon blev signad, tror jag) skickade jag ett meddelande till henne direkt och förklarade henne som ett geni (hon svarade inte). Denna skiva… stora refränger, korta verser, poetiska och bombastiska produktioner. Allt jag vill ha från en skiva om jag ska vara ärlig mot mig själv. Fan, jag älskar svenskt låtskrivande. Jag borde ha fötts i Sverige. Jag kom att tänka på det, att min farfar var svensk och emigrerade till Danmark. Kanske finns det i mitt DNA? Min fru googlade mitt efternamn häromdagen – och alla dessa svenska gubbar med mitt efternamn kom upp – och de såg ut precis som mig. Jag är född för att vara svensk. I alla fall. Jag avviker.

Lykke Li

Molly Nilsson – Zenith (2015)

Molly Nilsson (eller ”The White Panther” som jag har fått höra att hon kallades i Argentina) är helt enkelt fantastisk. Inspirerande låtskrivande, inspirerade produktioner. Jag kommer ihåg en sommar när jag bodde i LA där jag lyssnade på Windows ’95 på repeat varje gång jag skulle gå någonstans. I min taskiga cabriolet, top down (en Volvo faktiskt. Heja Sverige!) skulle Molly Nilsson spränga ut en sval skandinavisk bris i LA sommarvärmen. Jag provade Terry Rileys In C den sommaren också en potentiell bilkylning – riktigt dålig körmusik visar det sig.

Dinner

Författare:
Redaktionen

Fotograf:
Anders Rhedin

 

Pin It on Pinterest

Share This