Fem album med Arvid Lizell

18 sep, 2021

Arvid Lizell

Arvid Lizell släppte i veckan singeln Through The Pines och i dag gästar han vårt format fem album, där han berättar om betydelsefulla skivor från Bon Iver, Coldplay och Nick Mulvey .

Bon Iver – I,I (2019)

Det är så lätt att fastna i ”sad indie”-träsket, kolla bara på de album jag skriver om här. För det är ju underbart att vältra sig i ledsna låtar. Men när Justin Vernon, som ju är någon slags urfader för gråt-indie, släppte detta ljusa, hoppfulla album så kom det som en sån lättnad för mig. I en genre där vi älskar och hyllar låtskrivare när de är ensamma och deprimerande, är det som att de glöms bort lite så fort de mår bra igen. Jag tycker att musiken är minst lika stark (och viktig!) när personen som skriver låten hittat en väg ut ur mörkret.

Bästa låt: Sista låten, RABi är det bästa exemplet på det jag försöker beskriva. Den kommer som en efterlängtad befrielse efter tre tunga album, och det känns som att se en gammal vän må bra igen efter en hård tid, när Vernon sjunger ”Sunlight feels good now, don’t it?”.

Bon Iver

Andy Shauf – Neon Skyline (2020)

Konceptalbum! Hela albumet är en sammanhängande berättelse. Vi följer ett gammalt kompisgäng som återförenas på en bar, en trasig relation och en längtan tillbaka till det som varit. Med subtila detaljer och dialoger lär vi känna karaktärernas personligheter och jargong, deras humor och deras sorger. Allt detta tillsammans med Shaufs nostalgiska sound rör upp så mycket känslor, i mig i alla fall! Lyssna!

Min bästa låt på skivan är Try Again. Texten återger några smått onyktra dialoger mellan karaktärerna, och något i hur de skämtar med varandra ger lyssnaren en sån tydlig inblick i deras liv, personligheter och relationer.

Andy Shauf

Adrianne Lenker – Hours Were the Birds (2014)

Lenker är känd som leadsångare i det creddiga bandet Big Thief, men många missar hennes första album med naiva, simpla folklåtar som bara sprakar med känslor. Då och då måste jag återgå till det här albumet för att påminna mig om att låtar inte behöver krånglas till. Gitarr och sång kan räcka för att det ska bli så fint att en får ont i magen.

Bästa låt: Gone

Adrianne

Coldplay – Parachutes (2014)

Kan inte skriva om fem album som inspirerat mig utan att ha med Coldplay. Hela mitt sätt att spela piano är liksom sprunget ur ett försök att som tonåring härma Chris Martins pianospel. Chris och gitarristen Jonny Buckland har någon slags magisk symbios där de simpla men geniala melodierna i sången drivs på och byts av med de lika briljanta gitarrslingorna. Om jag någon gång blir farfar är det detta jag kommer spela för barnbarnen.

Bästa låt: Lyssna på samspelet mellan gitarr och sång på Shiver!

Coldplay

Nick Mulvey – Fever to the Form (2013)

Något som inspirerat mig med denna skiva är hur Mulvey skiftar mellan ett mörkt och mystiskt sound och stundtals lättsamma, hoppfulla låtar. Det är som att det mörka ger det ljusa ännu mer kraft. Han var en av de artister som gjort att jag nästan enbart spelar nylonsträngad gitarr. Det fylliga gitarrsoundet gör att det inte behövs så många fler element, men ibland kommer några diskreta synthar in. Allt flyter på så naturligt att även syntharna låter organiska.

Bästa låt: Fever to the Form

Fotograf:
Christopher Backholm

Pin It on Pinterest

Share This