Boy Destroy: ”Skapandet är något som fortgår – oavsett om man har publik”

av | apr 16, 2021 | Artiklar, Framsida Startslider, Intervjuer

Boy Destroy släpper debut-EP:n Warpaint EP, där musikstilar blandas fritt och texterna bygger på upplevelser från artistens liv. Vi har pratat med Boy Destroy om autenticiteten bakom låtskrivandet och oviljan att bli placerad i ett fack.

Vi träffas på ett ombonat café precis vid vattnet på Hisingens mer centrala delar, ett stenkast från där Göteborgssonen växte upp. Ute piskar regnet och blåsten skapar vågor på det gråa vattnet, men inne brinner ljusen och generisk jazzmusik spelas ur caféets högtalare.

På andra sidan bordet sitter Leo, personen bakom artistnamnet Boy Destroy som släpper sin debut-EP Warpaint EP den femtonde april. Singlarna Warpaint och You Don’t Want Me When I’m Sober har redan uppmärksammats internationellt och trots hans ringa ålder är det inte hans första tur i musiksvängen. Som tidigare medlem i indiebandet Cavern People, en tredjedel av hiphop-projektet YANUARI och även ett tag som soloartist under eget namn har artisten samlat på sig en hel del erfarenhet under åren. Musiken har sedan barnsben varit den självklara vägen att gå, men det är inte utan ett visst tvivel emellanåt.

– Jag har tänkt på det ibland, om jag inte hade mått bättre av att inte försöka vara kreativ. Men det är en stor del av vem jag är och det är väldigt renande att skriva och prata om grejer som jag inte annars skulle prata om.

Själva namnet är en kombination av den oskuldsfullheten ”Boy”, och det mörka, ”Destroy”, som bor i människor, förklarar Leo.

– Jag ville ha en blandning av det mjuka, oskuldsfulla och det brutala, som är en del av den jag är, och den jag har varit framförallt. Och så rimmar det bra!

Projektet Boy Destroy känns för Leo som ett nytt blad – till och med nytt kapitel.

– Det känns som att det är väldigt mycket naknare på alla sätt. Det är nästan som att jag inte vill jämföra det med de tidigare projekten, detta är så annorlunda. Och det känns annorlunda och känns mycket mer. Det kändes som att jag stängde en dörr till det förflutna samtidigt som den här grejen öppnades upp.

”Jag är rakare om svårare ämnen, om sådant som berör mig på djupet.”

EP:n skildrar svåra ämnen som missbruk, ohälsosamma relationer och självdestruktivitetens onda cirkel. Den första låten som Leo skrev om dessa ämnen på ett självbiografiskt sätt var på låten Warpaint, vilket också är första spåret på EP:n. Efter att ha börjat vara mer självutlämnande och skapa musik utifrån scener ur sitt eget liv fanns det ingen återvändo.

Warpaint var den första låten jag skrev om detta, om missbruk och en hel krasch i Stockholm. När jag började prata om det så låste det upp alla de andra grejerna, och gjorde att jag kunde börja prata om det. Jag har varit en väldigt dålig människa i mitt liv, på många olika sätt, men jag vill inte vara det. När jag väl har börjat vara såhär ärlig känns det svårt att inte vara det. Det skulle vara omöjligt för mig att vara oärlig, tror jag, säger Leo och syftar på äktheten i musikskapandet.

Warpaint EP är en musikalisk smältdegel med sina influenser hämtade från trap, emo och pop. Som emokille med lång lugg och My Chemical Romance som favoritband under uppväxten, till att vara indie-musiker i Cavern People och sedan även hiphop-artist i YANUARI har Leo sällan begränsat sitt skapande efter genrer – snarare tvärtom.

– Det är ju egentligen bara kläder och sådant, en låt är ju alltid en låt. Sen kan man ju sätta på en elgitarr och stå i en tischa från Weekday. Men det är ju det man berättar, som jag ser det, är det viktiga. Allt det är andra är ju bara som att klä en julgran.

Som en kameleont i musikvärlden som inte skyr att testa nya grejer ser Leo även en positiv utveckling i musikindustrin när allt fler artister blir svårare att genremässigt kategorisera.

– Det är det jag tycker är så skönt i dag, att det finns många stora artister som testar olika grejer. Det är mäktigt. Tidigare i branschen har det ju varit så: det ska vara en typ av artist som ska ”säljas”. Men det är så många som slagit igenom och blivit jättestora som inte gör det, och det har ju öppnat upp dörrar för alla.

Det senaste året har musiker och artister lidit hårt till följd av de restriktioner som omöjliggör spelningar och turnéer. Precis som oss vanliga, dödliga människor har olika musiker hanterat det på olika sätt – vissa har sörjt livescenens fall, medan andra har blomstrat på egen kammare. Leo har själv hittat nya sätt att uppleva musik med folk.

– Det har varit ganska roligt att vara artist under corona. På ett sätt är det ju jättekonstigt att sitta hemma, men på ett annat sätt är det fint. Förra veckan hade jag en session över Zoom med två killar från Toronto, vi skrev och gjorde en låt tillsammans. Det har ju nått en jävla utveckling, detta med att kunna jobba digitalt, som jag tror kommer hålla i sig. Det är roligt!

Han menar att skapandet, för honom, är något som fortsätter oavsett om du är ensam eller inte.

– Jag tror att om man är den sortens skrivare som behöver uttrycka sig i sådana korta duster, som typ låtar, tror jag att skapandet är något som fortgår – oavsett om man har publik eller inte.

I dagsläget finns Boy Destroy’s publik till stor del på digitala plattformar som Instagram och Youtube, där de delar glada tillrop om musiken från olika hörn i världen. En publik som Leo hoppas på att i framtiden kunna möta på turné och fysiska spelningar.

 

Författare:
Alva Bergland, Skribent

Fotografi:
Jesper Johansson

Pin It on Pinterest

Share This