ÅRSKRÖNIKA: 2021 – Året som inte blev och musikens omstart

30 dec, 2021

2021

2021 skulle vara året av återfödelse, men blev istället en transportsträcka till ett löfte om 2022. Kulturlivet gjorde sitt bästa för att anpassa sig, utan att veta vad det skulle möta på andra sidan.

Hur sammanfattar man ett år som varit så annorlunda som 2021? Istället för att återvända till det vi hade innan som ett obehagligt kapitel blev det en solidifiering av det nya normala. Året har på många sätt varit kantat att tragik, med flera stora förluster på musikscenen, Einár, Sophie och The Rolling Stones Charlie Watts, för att bara nämna några få.

Konserter som skjutits upp mer gånger än man orkar räkna, tills man till slut förlikat sig med att de antagligen inte kommer bli av alls. Ett år av antiklimax. Att lyssna på musik tillsammans i grupp i stora arenor känns i dag mest främmande.

Men om vi bortser från livescenen som mest känns tragisk att tänka på, så inser jag att musikåret gjort sina avtryck på många andra, kanske viktigare, sätt. Då artisterna haft tid som oändlig resurs har vi fått se många genrebyten och soundmässiga experiment, samtidigt som genrefack blivit allt mindre relevanta. Många har vänt sig tillbaka till det akustiska och velat hitta autenticiteten där.

Det har också lett till en ökad medvetenhet kring paketeringen av musiken. Trots att många länge pratat om att albumet som format har sett sina bästa dagar, har 2021 visat att det är här för att stanna. Albumen har haglat, utan chans att framföras live. Därför har hur vi konsumerar musik blivit mer betydelsefullt.

Adele lyckades till exempel övertala Spotify att ta bort shuffle-knappen på album inför släppet av hennes skiva 30. Ett sätt att hindra lyssnare från att hoppa runt mellan låtar, istället för att lyssna på det i den ordning som är tänkt.

Vi fick dessutom flera ordentligt långa album, som Taylor Swifts dryga 30 spår långa Fearless och Red. Istället för att passa kommersiella önskemål går artisterna fansen till mötes med skräddarsydda (och oändligt långa) album. Många artister gav oss dessutom flertalet album under året, som Lana Del Rey. Dessutom fortsätter försäljningen av LP-skivor stadigt att öka. Fler exempel behövs knappast på att det var ett år för albumet.

Swifts tidigare album blev starten på hennes nyinspelning av hela hennes låtkatalog, för att äga rättigheterna till sin egen musik. Något som inspirerade fler artister, bland annat Ashanti. En del i den långsamma vandringen mot en mer rättvis musikbransch.

Förra året skrev jag i min årskrönika att 2020 som musikjournalist var som att vara sist kvar på festen, med ingenting kvar att göra i en tid när musiken hade behövts som mest. På många sätt har 2021 varit en omstart efter urladdningen som var 2021.

Musikmässigt har det varit ett av de rikaste åren på länge, och därmed också för musikjournalistiken. Samtidigt är det inte de nu kroniskt inställda musikgalorna och industrijättarna som håller i pekpinnarna längre. Artisterna får själva sätta agendan och lyssnarna styr efterfrågan tydligare än någonsin, och det är bara för branschen att hänga på.

Skribent:
Emma Thimgren

 

 

Pin It on Pinterest

Share This