Annika Norlin: “Jag har som en livslång sorg över att jag aldrig har haft ett fast jobb”

25 jan, 2022

Annika Norlin

Annika Norlin är tillbaka. På hennes nya album Mentor har hon tagit ut svängarna och sjunger på både engelska och svenska, ackompanjerad av mer storslagna arrangemang än tidigare. I månadens intervju mötte vi upp henne för att prata om bland annat mentorskap, miljö och pengar.

Sedan år 2005 har artisten, låtskrivaren och författaren Annika Norlin skapat i rasande fart. Under artistnamnen Hello Saferide och Säkert! har Annika Norlin släppt åtta album sedan debuten år 2005, och 2020 debuterade hon även som författare med den lovprisade novellsamlingen Jag ser allt du gör.

Nu är hon tillbaka med ny musik – som för första gången släpps under hennes eget namn. Som Hello Saferide gjorde hon musik på engelska, som Säkert! var texterna på svenska. Nu vägrar hon välja: På albumet Mentor är texterna till hälften på svenska, hälften på engelska.

Mentor tar Annika Norlin ut svängarna i arrangemangen som är mer storslagna och experimentella än tidigare. Från att tidigare ha fokuserat på främst text, flyttades fokuset i stället till själva musiken, även om texterna fortfarande är oerhört viktiga även på Mentor.

– Det är mycket saker som jag har gjort på sistone som har varit så textbaserade, så jag var sugen på att göra något som var mer inriktat på musiken och större arrangemang.

“En underbar sak med att bli lite äldre, är att jag vet vad jag tycker om saker om ting.

Annika Norlin testade sig fram med olika texter och de låtar som framför allt skulle vara svängiga fick bli på engelska, så att inte texterna inte tog för mycket fokus från själva musiken. På albumet hörs bland annat gospelinfluenser och mäktiga körarrangemang; ett sound som skapats tillsammans med producenten Andreas Söderlund som Annika Norlin jobbade med även på första skivan.

– Vi satte igång och testade oss fram, den enda regeln vi hade var att vi måste testa allt. Ibland blev det inte bra, men oftast ledde det till bra grejer.

På samlingen medverkar också olika musiker på varje låt, vilket ger en större bredd på albumet enligt Annika Norlin.

– Det är både härligt att jobba med samma gäng, men det finns ju också något härligt med: “den här skulle man behöva någon som spelar extremt svängigt, så tar man in den personen”. Till exempel när man tänker på de som är med och sjunger. Andreas brukar annars jobba med stora sångare, det är därför Elias och Janice Kavander och Elias Sahlin är med och sjunger. Jag kommer mer från indie-hållet så Mattias Alkberg är med och sjunger. Vi var sugna på den spännvidden.

Annika Norlin

Albumtiteln Mentor kom till efter att flera personer hade kommit fram och bett Annika Norlin om livsråd – en person bad henne till och med bokstavligt talat om att Annika Norlin skulle bli hennes mentor.

– Jag märkte att jag gick igång på det där på ett lite äckligt sätt. Men så fort jag fick ett mail eller så om en ung person som ville ha råd kände jag att fan, vilket dåligt råd, jag vet ju ingenting om hennes liv! Det är lite det låten Mentor handlar om.

Titeln blir också komisk, påpekar Norlin, när den paras ihop med olika låtar på albumet. På Darkest shade of dark skildras en önskan om att det blir bättre, och där blir det en fin synergi när det kopplas ihop med begreppet mentor. Men på exempelvis låten Hydra blir det mer skavande, eftersom låten handlar om att berättarjaget ska lämna sin familj, åka till en grekisk ö och ligga runt med unga killar.

Annika Norlins egen relation till mentorsbegreppet är snarare en avsaknad av ett mentorskap som kan kopplas ihop till hennes yrkesroll.

– Jag har en livslång sorg över att jag aldrig har haft ett fast jobb. Jag skämtar lite, men jag blir alltid ledsen när det är jul och folk ska gå på julbord. Jag tror det är för att när jag var journalist fick jag aldrig något fast jobb, och sedan när jag pluggade till psykolog hann jag bara till praktikant och då fick man inte vara med på julborden. Jag tror att det också hänger ihop med det där, att om man hade haft en fast arbetsplats kanske man hade haft en mentor. Jag tror att det skulle var så himla fint.

På albumet, som i låtar som Pengar och Vita frun, blickar Annika Norlin till stor del tillbaka på sitt liv när hon var i tjugoårsåldern, en tid som hon ser tillbaka på utan nostalgi.

– Jag tycker det är lätt att, när man är som jag, över fyrtio, så kan man idealisera den tiden när man var runt tjugofem. Jag tycker att det är lite bullshit, för det är också väldigt svårt att vara i den åldern. Jag tyckte det i alla fall. Jag visste inte vad jag skulle jobba med, jag bodde här [Stockholm] men hade inget fast boende, ibland hade jag ingen partner och inget sammanhang. Det var jättemycket saker som var svåra. Nu börjar verkligen med mentorssnacket, men en underbar sak med att bli lite äldre, för mig, är att jag vet vad jag tycker om saker om ting, och det visste jag inte förut.

“Klimatångest är något alla borde känna egentligen. Jag tror det behövs för att vi ska göra någonting åt det.”

En sak som Annika Norlin vet med säkerhet att hon tycker är viktig i dag är klimatfrågan. EP:n Arktiska oceanen kretsade kring just klimatfrågan, och Annika Norlin varit öppen med sin klimatångest. Klimatet är en fråga som också präglar albumet.

– Det hänger också ihop med skivan, min vilja att göra uptempo. Jag har hela tiden en moll-ig grundton i mig som har helt ärligt med miljön att göra. Det gör att jag vill dra mig åt det roliga och uptempo-hållet. Det är inte synd om mig, utan jag tycker klimatångest är något alla borde känna egentligen. Jag tror det behövs för att vi ska göra någonting åt det.

När jag frågar om hon kan känna krav eller ansvar på att som artist lyfta politiska frågor menar hon att det är viktigt att lyssna på forskarna i själva sakfrågorna.

– Jag kan berätta historier eller skriva musik om det, men jag är inte den som ska skriva fakta eller säga vad folk ska göra.

Snarare att vara en talesperson för sakfrågor eller ett politiskt parti vill Annika Norlin hellre berätta om folks känslor kring frågan. Att skriva musik om miljön som berör har blivit en intressant utmaning, berättar hon.

– Jag har gjort några låtar som handlar om miljön, och ibland när vi spelar den har jag sett i realtid hur folk zoonar ut lite grann. Det är också som en gåta att knäcka: Hur kan man skriva om det här så att folk tar in det på riktigt?

Annika Norlin

En annan tematik som gestaltas på albumet är pengar. Annika Norlin började att fundera på temat särskilt i förhållande till kreativt skapande, en fråga som blossade upp när många av hennes kollegor hade fått förlorade intäkter under pandemin.

– Jag tycker inte det pratas om hur stor del av kreativt skapande det är att ha ekonomi. Det är meningen att man ska gå på nån slags naturkraft och skriva på, men man har ju inte hur mycket energi som helst.

Tiden för vårt samtal börjar gå mot sitt slut och snart ska Annika Norlin med tåget till Norrköping för att förbereda spelningar tillsammans med Norrköpings symfoniorkester. Om det däremot blir någon turné inom en snar framtid, är däremot tveksamt.

– Jag märkte att jag drog mig för att göra en skiva, för det är så stor apparat det här med skiva och turné. Jag kände att jag orkade inte med det stora paketet nu, i stället gick jag igång på att göra en skiva som jag inte behövde tänka på att den skulle framföras live. Det var lite därför som skivan blev som den blev, alla låtar kunde låta olika. Tanken var från början att det skulle vara ganska mycket rösteffekter, och det är ju möjligt om man inte ska turnera, då kan man ju göra vad fan man vill.

Hon skrattar till, och tillägger ändå, som en tröst för alla Annika Norlin-fans:

– Men jag hoppas verkligen att jag ska spela mer framöver. Det är mer att jag känner att det slog mig – jag ju får bestämma själv.

 

Författare:
Saskia Rubensson

Fotograf:
Alma Bengtsson

Pin It on Pinterest

Share This