Att det var viktigt med rekvisita och dekor, insåg redan de gamla grekerna. Någon gång på 400-talet före Kristus kläckte någon idén att man med enkla externa hjälpmedel, såsom kuliss, läktare och masker, kunde förstärka ett konstnärligt uttryck, i till exempel dramatiken.Drygt 2400 år senare, när Yeasayer står på Pusterviksscenen i Göteborg, kan det konstateras att konceptet utvecklats något. Förutom en vägg av ljus- och ljudreflekterande kristallformationer, (den obotligt nyfikne kan se mer här) bjuder Brooklynbandet även på en ljusshow i paritet med ett nyårsfyrverkeri, plus ett gäng videoprojektioner.

Hela skapelsen inger lite av en ”lustiga huset på LCD”-känsla, faktiskt. Och det är ju som bekant bara positivt.

Foto: Pressbild

Det är inte bara de visuella godsakerna som innebär en positiv överraskning, utan även Yeasayer själva. År 2012 släppte de den halvljumma skivan Fragrant World och risken för viss slätstrukenhet kändes på förhand uppenbar. Glädjande nog fungerar det nya materialet förvånansvärt bra live och låter stundtals till och med bättre än på skiva. Tack vare små omarbetade detaljer i både gammalt och nytt material finns det nästan ständigt något extra att lyssna efter eller överraskas av.

Dessa små, men ändå märkbara avvikelser från studioinspelningarna gör Yeasayers musik extra värd att uppleva ikväll, eftersom de i positiv bemärkelse inte låter likadant som på skiva. Och att Chris Keatings, Arnand Wilders och Ira Wolf Tutons stämsång sitter som en smäck, gör absolut inte saken sämre.

I slutändan blir det ändå uppenbart att det främst är med hjälp av gamla meriter som Yeasayer lyckas hålla pulsen uppe. Genom att omsorgsfullt och taktiskt sprida ut gamla hits som 2080, O.N.E., Ambling Alp och Madder Red i setlisten, lyckas man ändå hålla publiken på halster. För även om Luke Fasanos vråltajta trumbankande och Ira Wolf Tutons habila basspel, försätter den månghövdade pustervikspubliken i stadig gungning, så är det mestadels under de äldre låtarna som det verkligen bränner till.

Yeasayer spelar i hela 90 minuter och stagnerar också något mot slutet. Visst kunde de ha skalat bort ett par låtar, men trots det är och förblir detta en förbannat snyggt packeterad konsertupplevelse, väl värd att minnas.

 

Pin It on Pinterest

Share This