Wy: ”Det känns mer äkta och träffar en starkare när det får vara lite fult”

av | maj 15, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Med ett djärvare sound är Wy nu tillbaka med sitt andra album Sofie. Vi har pratat med Malmöduon om tematiken på skivan och hur deras skapandeprocess förändrats sedan debutalbumet.

För bara någon vecka sedan var det dags för releasen av ert andra album. Hur känns det nu när Softie äntligen är ute?
– Det är så skönt att det äntligen är ute. Vi skrev och spelade in det för nästan exakt ett år sedan och det har varit ganska frustrerande att bara sitta på det ibland. Samtidigt har det varit skönt att ha en längre process denna gången, det känns mer genomarbetat både gällande musiken och allt runtomkring.

Hur har processen bakom det här albumet sett ut och har den skilt sig från skapandet av Okay?
– Vi gjorde nästan allting i vår lägenhet när vi skrev Okay men inför Softie visste vi att vi ville testa något nytt. Vi bestämde oss ganska tidigt för att hitta någon som kunde komma med ny input. Det kändes självklart att gå till Joakim Lindberg eftersom vi gillar allting han har gjort innan. Han mixar på ett väldigt unikt och lite smutsigt sätt och verkar strunta i hur saker ”brukar” eller ”borde” vara, vilket vi själva också gillar att göra, så det kändes som att han skulle förstå oss bra. När vi hade demos till ett helt album lät vi Jocke lyssna och ge oss input, sedan skrev vi lite till, och till sist spelade vi in i hans studio i Malmö.

– I en studio finns det så många fler möjligheter att få fullfölja idéer som vi annars kanske hade struntat i. Det gjorde oss mer kreativa och vi kunde utveckla många av gitarr- och syntljuden på ett sätt som vi inte hade kunnat göra hemma med bara datorn. Att ha en tredje person som kom med åsikter gjorde också allting mer unikt, Jocke kom med många bra idéer.

”Det kändes som att vi målat in oss i ett hörn tempomässigt och att vi inte utstrålade den energin som vi själva kände.”

Även soundet har tagit en ny väg på det här albumet och på låtar som Pavements och Have You Ever Been In Love möts vi av ett djärvare sound. Varifrån kom den idén och inspirationen ifrån?
– Efter att ha spelat vår första skiva live ett tag så märkte vi båda att vi ville öka tempot och intensiteten. Det kändes som att vi målat in oss i ett hörn tempomässigt och att vi inte utstrålade den energin som vi själva kände.

– Vi ville att allting skulle låta mer levande och att det skulle finnas något lite beroendeframkallande i varje låt. På Okay var det väldigt mycket reverb, för det var något vi kände oss trygga i just då. På Softie jobbade vi mycket mer med kontraster, både mellan låtarna och mellan instrumenten och effekterna. Vi testa mer och vågade mer. Intensiteten vi lyckades få fram i Pavements inspirerade oss att fortsätta göra mer intensiva låtar. Sen har vi aldrig tyckt om att göra alla låtar i samma spår, vi vill liksom inte att låtarna ska smälta in i varandra. Varje gång vi hittade ett ljud eller en känsla som vi gillade så spann vi vidare på det soundet och liksom överdrev det, så att varje låt verkligen skulle ha sin egen känsla. Vi tycker om att överdriva.

Det kreativa kompletterar er musik på ett fantastisk sätt och allt från ert albumomslag till pins och musikvideos är verkligen klockrent. Hur ser ni på den kreativa processen kring wy?
– Den kan se ganska olika ut. Vi ser varje skiva som en ny era, både visuellt och musikaliskt. När vi jobbade med det nya albumet var vi överens om att vi ville ha en tydlig tematik, och vi lät narrativet på skivan styra det visuella väldigt mycket. Smileyn är väldigt representativ för hela idén bakom albumet och vad vi ville kommunicera med det, så den fick leda vägen lite.

”Vi har börjat skriva ny musik
men vi vet fortfarande inte var den kommer att sluta upp.”

Albumet berör faktorer till bipolaritet så som att lära sig hantera prestationsångest, acceptera sin egen skörhet och sig själv. Vad var tanken bakom det och hur har albumprocessen bidragit till er personligen?
Ebba: – Från början så är låtarna lite som pekpinnar till mig själv. Det känns alltid som att jag blir mer medveten om mina destruktiva tankemönster när jag skriver in dem i en låt. För mig handlar skivan om att försöka vara snällare mot sig själv och att sluta försöka förbättra sig hela tiden. Jag försöker att alltid ha självdistans när jag skriver mina texter. Jag drar gärna i tankarna som jag själv tycker är dumma, fula eller överdramatiska. Jag tycker inte om att försköna saker för mycket genom fina ord. Det känns mer äkta och träffar en starkare när det får vara lite fult.

Ni har känt varandra sedan högstadiet och är både en duo och ett par. Vad är det bästa med att skapa och arbeta tillsammans när man är så pass nära varandra?
– Vi kan vara ärliga mot varandra och är väldigt bra på att läsa och känna in varandra. Det känns väldigt naturligt att jobba ihop eftersom vi fungerar så bra ihop privat. Vi är ju också väldigt personliga i vår musik och det känns som att det hade varit svårt att vara det ifall man kände att man behövde anpassa sig socialt under tiden man jobbade.

Härnäst väntar en turné med stopp i Sverige och England, vad har ni för planer efter det?
– Vi har börjat skriva ny musik men vi vet fortfarande inte var den kommer att sluta upp. Vi är väldigt ostrukturerade när vi gör musik, så det blir en överraskning för oss också.

 

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Fotografi:
Wy

Pin It on Pinterest

Share This