Wolf Alice: ”En måste inte hålla sig till musikens olika ramverk”

av | Dec 6, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Bandet Wolf Alice växlar friskt mellan olika musikstilar, och har beskrivits som ett kärleksbarn till folk och grunge. Den brittiska kvartetten bildades 2010 och sedan dess har de hunnit ge ut två EP:n, två album, och blivit nominerade till en Grammy för bästa framträdande i genren rock (2016). Popmani ställde några frågor till bandets sångerska Ellie Rowsell.

Den här hösten har ni turnerat en hel del i så väl Europa som i USA. Hur har turnén varit? Några särskilda minnen du skulle vilja dela med dig av?
– Ja, det känns som att vi redan har turnerat en hel del, och sondmatat turnén med nya sånger allteftersom. Det har varit väldigt roligt och vi är väldigt nöjda med vår show just nu, det känns som att vi har gått upp en nivå.

Vad har varit er bästa plats att spela på, än så länge?
– Jag älskade att spela på Barrowlands, i Glasgow, Skottland. Jag tyckte också om att spela på the Mojo club i Hamburg.

Hur hanterar ni positiv såväl som negativ kritik?
– Jag blir bara stött av saker som jag tror kan vara sanna, och om det händer så hjälper den kritiken mig att förbättras, så det är inte så illa. All positiv kritik är väldigt smickrande och har stärkt mitt självförtroende men man får inte glömma vad som är riktigt viktigt för en själv.
Er musik har rötter i 90-talets grunge-scen, jag tänker på band som Pixies och Nirvana.

Berätta om bakgrunden till er musik.
– Vi har inte tagit några beslut gällande hur vår musik ska låta, utan vi gör bara det som vi tycker om. Vi är ganska lättpåverkade när det gäller annan musik. Om vi ser ett riktigt bra punkframträdande så kommer vi att vilja skriva en punklåt, och om vi lyssnar på en fantastisk popplatta så vill vi själva göra popplatta – så det är inte mycket som håller oss tillbaka. Jag tror att en kan göra vad en vill, en måste inte hålla sig till musikens olika ramverk. Vi gör som vi gör för att, som jag sa tidigare, influeras vi av, och uppskattar, många olika genrer. Jag har inte heller tålamod till att lyssna på tolv låtar av samma typ.

Wolf Alice formades 2010 så nu har ni gjort musik ihop i flera år. Har ni förändrats, och i så fall, hur?

– Vi har lärt oss att förlita oss på vår magkänsla, att experimentera och vara modiga med det. Vi har lärt oss att tro på oss själva. Det kommer med tid och erfarenhet.

I en intervju sade du att du tycker om att skriva från ett perspektiv där du är förbannad, “pissed off perspective”. Har det alltid varit så?

– Nej, men jag tycker att det är ganska svårt att skriva om att vara lycklig eftersom det ofta blir klichéartat och också för att man inte grubblar så mycket då. Jag tror att det finns en poäng med att uttrycka sig öppet gällande sådana känslor som ilska eftersom det hjälper människor att känna att de inte är ensamma.

Berätta om inspelningen av albumet Visions of a Life.
– Vi spelade in plattan i Los Angeles med Justin Meldal Johnsen och två ingenjörer som heter Carlos och Mike. Vi spelade in i två studios, främst i Carlos hemmastudio som var otroligt fin. Vi hade rätt gott om tid så vi var inte under mycket press, dessutom var alla sånger redan skrivna. Det var överlag en väldigt bra upplevelse.

Beautifully Unconventional och Bros är båda låtar som tar upp temat vänskap. Texterna känns personliga; hur fungerar det när du skriver låtar?

– Jag lägger märke till allt som känns bra för mig och sedan använder jag de fraserna som en bas för att skriva låtar. Som en sorts klippbok med ord och fraser som ger mig inspiration.

Ni ska spela i Stockholm i januari nästa år (2018). Vad kan vi förvänta oss av spelningen?

– Vi har inte spelat där så mycket så förhoppningsvis blir det en helt annan show sedan sist vi var där. Det kommer att vara mycket från vårt nya album, atmosfäriskt och framför allt – roligt.

Författare:
Saskia Rubensson, Skribent

Pin It on Pinterest

Share This