Weyes Blood: ”Jag försöker ständigt att utmana mig själv till att bli bättre på att utföra musiken”

av | apr 8, 2019 | Framsida Startslider, Intervjuer

Natalie Mering, eller Weyes Blood som hon kallar sig, är aktuell med sitt fjärde album Titanic Rising, som har fått lyriska hyllningar av kritikerna. Vi har bytt några ord med Weyes Blood om bland annat albumet, förhållandet till film och framtiden.

Med en oförglömlig röst trollbinder Weyes Blood. På hennes nya album Titanic Rising skapar hon en säregen värld som är inbäddad i melankoli, men trots det inger hennes musik en oväntat hoppfull känsla inför vår värld som likt Titanic inte verkar kunna undvika katastrofer. Hos Weyes Blood möts både barockmusik och 70-tals ballader à la Carpenters, sammanfogat till något nytt och eget. Natalie Mering själv beskriver hon sitt album som en blandning mellan Bob Seger möter Enya; expansivt och öppet för tolkning.

Var det något särskild händelser i ditt liv som har inspirerat dig till att göra albumet Titanic Rising?
– Att födas, antar jag! Födas för att göra ett album på Sub pop (skivbolaget albumet ges ut via)? Född att fullkomligt blåsa bort surrealistiska förväntningar på verkligheten.

Hur var inspelningsprocessen bakom albumet?
– Det var en väldigt generativ, vulkanisk process… Vi hade tid och entusiasm nog att pröva många olika saker och testa idéer på ett sätt jag inte har haft chans att göra fram tills nu.

Det här är ditt fjärde album; hur har du utvecklats som artist sedan ditt debutalbum?
– Jag har utvecklats en hel del…emotionellt, musikaliskt, sångmässigt… Jag försöker ständigt att utmana mig själv till att bli bättre på att utföra musiken som jag alltid har hört i mitt huvud.

”Jag känner mig hemma under vattnet,
det är mitt element.”

Både albumomslaget och musikvideon till Movies, som du har regisserat, är skapade under vatten. Hur kom du på idén? Och hur var upplevelsen?
– Jag har alltid velat arbeta under vatten. Jag känner mig hemma under vattnet, det är mitt element. Idéerna började sippra in när jag insåg att det var en möjlig verklighet; jag ville göra ett sovrum och någonting mer, som en balett.

Du tar upp en del stora teman på ditt album som har en viss melankoli kopplade till sig: klimatförändring, modern kärlek, med mera. Vad tänker du kring samtiden, och finns det något hopp för framtiden?
– Det finns en hel del hopp inför framtiden. Jag lever i ett “mindset” att livet är värdefullt oavsett hur omständigheterna ser ut… Det håller mig ifrån att bli allt för deprimerad. Jorden har alltid gått igenom förändringar, och nu dyker unga människor dyker upp i rekordstora siffror som inte längre står ut med äldre generationers våldsamma känsla av självberättigande.

Du verkar ha ett särskilt förhållande till film; musikvideon till Everyday är inspirerad av Slasher-filmer, och filmen Titanic är en referens på ditt nya album. Vad har du för förhållande till filmer? Och vilken är din favoritfilm, om du har någon?
– Jag var besatt av filmer när jag var barn, sedan hamnade jag i puberteten och blev så besviken på hur hjärntvättande de var att jag slutade se på film i nästan tre år – man skulle kunna kalla det en sorts bojkott. Så småningom gick jag tillbaka till att vara besatt av filmer, när jag upptäckte David Lynch och andra underground-filmer. Jag skulle säga att de som slåss om titeln “favoritfilm” är The Shining, Rebecca, Cape Fear, Barry Lyndon och Night of the Hunter. Det finns dock så många fler.

På låten Something to Believe tar du upp frågan om livets mening, och tomheten som finns i brist på tro. Du är uppväxt som kristen; vad har du för förhållande till tron idag?
– Jag har ett fint litet tomrum där det brukade vara, som jag nu fyller med allt möjligt esoteriskt “mumbo jumbo” jag har lust med för stunden!

På EP:n Myths 002 (2017) samarbetar du och Ariel Pink. Har du något drömsamarbete?
– Det samarbetet var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag älskar verkligen John Grant just nu, ett ultimat samarbete vore med Lindsey Buckingham.

Vad har du för planer för framtiden?
– Att fortsätta sjunga ut mitt hjärta, och göra dessa märkliga klipp som medföljer mina emotionella ballader. Att fortsätta kämpa och förhoppningsvis inspirera en fin liten fjärilseffekt för positiv förändring i världen.

Författare:
Saskia Rubensson, Redaktör & skribent.

Fotograf:
Kathryn Vetter Miller.

Pin It on Pinterest

Share This