Welles: ”Låtarna är en produkt av min omgivning”

av | Jul 6, 2018 | Framsida Startslider, Intervjuer

Welles har sedan releasen av sitt debutalbum Red Trees and White Trashes hyllats för sin melodiska och psykedeliska kombination av genres och vi fick chansen att byta några ord med multiinstrumentalisten Jeh Sea Wells om processen bakom LP:n och hans planer för framtiden.

Jag har längtat efter nyproducerat album som Red Trees and White Trashes och jag tycker verkligen om mixen av olika genres på skivan. Var har du hittat du din inspiration?
– Jag samlade den större delen av inspirationen till albumet i min omgivning och tiden tillsammans med mina vänner. Men albumet har även formats av saker som har hänt mig.

Från vad jag har förstått så skriver du konstant på nytt material. Kan du inte berätta om skrivande processen bakom din debut LP?
– I Fayetteville gick jag till jobbet vid fyra på eftermiddagen och arbetade till tio på kvällen, för att sedan ha ett gig själv, eller gå andras konserter eller bara hänga med mina vänner. Morgonen efter brukade jag ta en kaffe och skriva på skivan tills det var dags att gå till jobbet igen. Så det var på morgonen som jag skrev de flesta av låtarna. De låtarna med riff börjades med riffen, så som Seasons, Into Ashes, Codeine och så vidare. Rock N Roll, Seventeen och Life Like Mine började däremot som dikter.

Berätta om titeln på LP:n Red Trees and White Trashes.
– Jag tyckte att en av de sista verserna på Seventeen passade som titel på albumet. Låtarna är väldigt mycket som en produkt av min omgivning och jag tycker att Red Trees and White Trashes är en korrekt beskrivning av det.

”Varje ny tagning var som en överraskning för oss alla”

Hur såg den kreativa processen ut?
– Det var jag, Beau, Dave, Bobby, Eddy och Zac – alltså en drös med typiska musiknördar som tillsammans skapade mitt band. Det var en atmosfär som var som ämnad för experiment, vilket höll alla peppade och engagerade i skapandet. Varje ny tagning var som en överraskning för oss alla.

Du nämnde att Kurt Cobain var en av dina stora inspirationskällor under högstadiet. Berätta mer om det.
– Jag lyssnade väldigt mycket på Nirvana i skolan, speciellt på alla demos från The Silver Box. Jag fastnade verkligen bandet och musiken kändes tillgänglig att återskapa.

Du planerar att köra en del live efter albumreleasen. Tycker du att din musik förändrads på något sätt när du framför den live?
– Ja, den är högre, tyngre och framförallt roligare att framföra. Konserten blir kinetisk, vi försöker uppnå en slags elektrisk känsla i lokalen.

I din biografi nämner du att du hatar att uppleva saker som inte är den hårda sanningen. Tycker du att det lättare att säga sanningen genom musiken?
– Det var lite tungt skrivet i biografin måste jag erkänna. Men jag tror inte att det är enklare, men det kan vara mer effektfullt.

Vad för slags musik påminner dig på Arkansas?
– All musik egentligen. Jag har varit där hela mitt liv och jag har minnen till därifrån till varenda låt jag känner till.

Du har ett beundransvärt sätt att se på tiden och du har nämnt att du har enbart dedikerat en liten period av ditt liv till musiken och den livsstilen. Tror du att musiken kommer vara en del av resten av ditt liv?
– Vi får se. Jag tar en dag i taget, men det finns säkert fler kort jag skulle kunna spela.

Författare:
Elin Strömberg, Chefredaktör och skribent

Fotografi:
Press

Pin It on Pinterest

Share This