Vulkano: ”Vi vill kunna vara så fria som möjligt hela tiden”

av | Nov 21, 2017 | Intervjuer, Månadens intervju

Cissi Efraimsson och Lisa Pyk utgör Vulkano, bandet som med explosivitet och kreativitet rör sig mellan punkiga, poppiga och drömmigt elektroniska världar. Deras tredje album Peach Punch släpptes den 10 november och i januari väntar deras nästa kortfilm. I ett samtal med Popmani tar Vulkano oss med på sin musikaliska resa och sina vägar genom det fantasirika skapandet.

Vid tidpunkten för den här intervjun befinner sig Cissi Efraimsson och Lisa Pyk i ett sorts lugnet-efter-stormen-läge. Det har gått en vecka sedan Vulkanos tredje album Peach Punch släpptes på det egna bolaget Vulkano Music (i samarbete med Kobalt AWAL) och Cissi Efraimsson beskriver hur känslan efter släppet har börjat landa lite.

– Det har varit ganska förvirrande, för det har varit en sjukt lång uppbyggnad inför släppet och så bara är den ute helt plötsligt. Så det har känts lite konstigt, men nu känner jag mig lite mer tillbaka i verkligheten igen.

Arbetet med Peach Punch beskriver de som sitt största och mest omvälvande projekt hittills, där skrivandet och inspelningen tog många vändningar längs vägen. Men trots den långa processen i bagaget är det ändå en energisk närvaro som vilar över samtalet och det märks att deras vänskap går långt tillbaka i tiden – ända till konfirmationen faktiskt, där Cissi Efraimsson och Lisa Pyk träffades och snabbt fann varandra i det gemensamma musikintresset. I Vulkano har de skapat en kreativ och dynamisk värld där nya uttrycksformer tillåts ta plats och testas.

– Vi har känt att vi vill kunna vara så fria som möjligt hela tiden, förklarar Cissi Efraimsson. Det är ganska lätt som artist att fastna i förväntningar på en och att man sätter upp murar för sig själv för vad man kan och inte kan göra. Och jag tänker att det är det värsta en kan göra för sin kreativitet.

En skaparkraft i ständig rörelse
Vulkano har med sina tre album inte låtit murar hindra dem utan istället rört sig mellan, inom och bortom genrer. Från postpunkiga debuten Live Wild Die Free (2013) till drömmigt elektroniska uppföljaren Iridescence (2015) landade Peach Punch i ett mer poppigt sound och har också beskrivits som deras ”hittigaste” album hittills. På frågan om det var självklart för dem att gå i den riktningen kommer det ett snabbt ja från dem båda.

– Det kändes som en utmaning att göra musik som kan nå ut till många, säger Cissi Efraimsson. Jag tycker det är ganska fantastiskt med just pophits, att det är ett språk som är så universellt och som kan tala med så många personer på ett sätt och på samma gång. Så vi ville verkligen utforska det.

– Vi har ju varit i den sfären i och med Those Dancing Days men inte med Vulkano, så det kändes roligt att utforska och föra ihop det, fortsätter Lisa Pyk.

Hyllade indiepopbandet Those Dancing Days startades av Cissi Efraimsson, Lisa Pyk, Linnea Jönsson, Mimmi Evrell och Rebecka Rolfart redan när de gick i tvåan på gymnasiet och gjorde på kort tid kometkarriär. Men efter två album lades bandet på is 2011 och senare samma år bestämde sig Cissi, Lisa och Rebecka att starta upp Vulkano och utforska nya musikaliska vägar. Den första tiden i Vulkano skildras i Alexandra Dahlströms fina dokumentär ”All We Have Is Now”, där vi även får följa Rebecka Rolfarts svåra val att lämna bandet. Vulkano blev en duo där Cissi Efraimsson och Lisa Pyk har bevarat den kreativa nyfikenheten och låtit den flyga fritt. Med Peach Punch berättar de hur tillvägagångssättet blev annorlunda jämfört med sina tidigare processer och där varje låt skärskådades noggrant innan den hamnade på albumet.

– Vi har verkligen gått in i varje låt, förklarar Cissi Efraimsson. Innan har det varit lite mer som att vi har en låt, vi spelar in den och så är det klart. Nu hade vi typ30 låtar som vi valde mellan, testade och spelade in och gjorde nya versioner. Vi var inte 100 procent säkra på hur soundet skulle bli, så vi var tvungna att testa oss fram ganska mycket.

Hur blev det de låtarna som ni valde ut till slut?
– Jag antar att det var de som hade starkast personlighet och starkast egen själ. De som utmärkte sig och kunde stå för sig själva, säger Cissi Efraimsson.

– Vi höll ju på ett långt tag med albumet och har ändå några låtar kvar som också känns som att de har själ, men det fanns inte riktigt tid kvar för dem, fortsätter Lisa Pyk. Men de får kanske bli för framtiden.

Många av era låtar, om inte alla, känns ju verkligen som en egen berättelse – hur föds låtarna?
– Det har varit lite olika på olika låtar, beskriver Cissi Efraimsson. Några har tillkommit ur en textidé medan andra låtar nästan var färdiga när de fick en text. Om man skriver en text till en färdig melodi, då tänker jag att själen redan finns i låten och man måste hitta texten som plockar fram rätt känsla. Medan annars så styr texten vad det blir för sound.

Både Peach Punch och era tidigare album lyfter många livsteman och ibland även inslag av magi och natur – vad är viktigt för er att få skriva om och lyfta fram i låtarna?
– Det är nog faktiskt precis som du säger, svarar Cissi Efraimsson, att de handlar väldigt mycket om känslor i livet och om olika situationer. Men både jag och Lisa är väldigt intresserade av magi och andra dimensioner så det känns som en naturlig sak att ta in i texterna också.  Jag tänker att konst och musik kan, om man vill, vara en port in till något mer andligt och till något som inte är precis som det vi ser i den världen vi är vana vid.

Denna tanke förvaltas väl i allt deras skapande, där musik vävs samman med kortfilmer, musikvideor och andra visuella uttryck som scenografi och kostym. I deras kortfilm Neptune Moon bjuds vi med in i ett magiskt surrealistiskt äventyr till tonerna av Vulkano. I videon till nya albumets singel C’est Bon, regisserad av Cissi Efraimsson och med kostym av Lisa Pyk, dansar de loss på en bensinmack. Lekfullheten, det konstnärliga och det fantasirika är ständigt närvarande. Cissi Efraimsson resonerar kring att de olika konstformerna kanske gör att de vågar ta ut svängarna ytterligare och att det mellan dessa skapas en dynamik som förstärker varandra.

– Det känns som att det är väldigt tydligt att det är samma källa för kreativiteten, det blir bara olika uttryck. Musik har en kvalitet – jag tycker att det är lättast att uttrycka känslor genom musiken – men genom film eller konst kanske man får utlopp för något som musiken kanske inte riktigt kan ge.

Hur går det till när ni skapar de här olika världarna och uttrycken?
– Det är lite olika för olika projekt men vi har ganska tydliga visuella bilder och världar för varje låt och sen när vi gör en film eller sådär så… Jag antar att de är som glimtar in i en fantasivärld?

– En Vulkano-dimension! skrattar Lisa Pyk, och Cissi Efraimsson fortsätter:

­– Ja, och genom att uttrycka sig och skriva en låt blir det som en öppning in i fantasins värld.

Skratten är många under intervjun och Cissi Efraimsson och Lisa Pyks starka samarbete, idérikedom och vänskap verkar genomsyra allt de skapar tillsammans. Det är en fin symbios som ger glöd till Vulkano och driver dem framåt.

– Eftersom vi har gjort så mycket tillsammans delar vi så många minnen som inte bara är jobbrelaterade, berättar Lisa Pyk. Det är ganska coolt, det är som en livskamrat. Man är så mycket med den man är i band med, nästan mer än om man är ihop med någon.

– Och eftersom vi är två får vi mycket självförtroende från varandra och vågar göra saker som man kanske inte hade vågat om man var själv, fortsätter Cissi Efraimsson.

I januari kommer deras nästa projekt, en 20 minuter lång film där de i en fiktiv historia ger sig ut på en roadtrip genom Sverige för att ställa upp i en tävling med 1 miljon kronor på spel. Längs med vägen möter de sagoväsen och surrealistiska händelser uppstår, och det är en färgsprakande och energifylld berättelse som de med ett skratt lovar kommer att lysa upp i vintermörkret. Utöver filmen har vi även några spelningar i Stockholm och en kommande vårturné att se fram emot. Och vem vet vart Vulkanos resa tar oss i framtiden? En sak som i alla fall är säker är att det aldrig kommer vara grått, inrutat eller tråkigt.

Författare:
Helena Paulsson, Skribent

Fotograf:
Beata Cervin

Pin It on Pinterest

Share This