Titel: California Solo Regi och manus: Marshall Lewy Medverkande: Robert Carlyle, Danny Masterson, Kathleen Wilhoite, Alexia Rasmussen

På en farm utanför Los Angeles arbetar skotten och ex-gitarristen Lachlan MacAldonich (Robert Carlyle). Ett liv som kan verka lugnt och tryggt men som snarare är ensamt och mörkt. Utanför jobbet lägger Lachlan mycket tid på sin podcast som han spelar in i sitt eget hem, där hans forna instrument inte verkar göra mer än att samla damm. Till den mörkare verkligheten har Lachlan också en förmåga att konsumera alkohol som om det vore vatten.

En kväll åker Lachlan fast för rattfylleri, något som blir början på problem med immigrationsverket. Han är nära att deporteras, och alternativen är få. Knappt råd med advokat blir han än mer deprimerad och drickandet blir värre. Han vill absolut inte tillbaka till Storbritannien. Den enda chansen för Lachlan att få stanna kvar i USA är att någon intygar att han behöver vara närvarande i landet. Han vänder sig därför till sin exfru Catherine (Kathleen Wilhoite) och dotter Ari (Savannah Lathem), vilka han inte har sett på tio år.

Lachlan är en egocentrisk man som med tiden får allt färre vänner runt sig. Nog utvecklar han en djupare vänskap med stamkunden Beau, men aldrig är någon redo att hjälpa honom. Till slut möter Lachlan sina problem och accepterar sitt öde.

California Solo må ha en verklighetstrogen handling men färden med den är inte särskilt djup. Robert Carlyle, som har stor fördel av sina egna rötter och har en perfekt, svårförståelig accent, har en stark närvaro och kroppsspråk. Men dessvärre kommer man ändå inte honom riktigt nära. Kanske det är just att Lachlan är en egocentrisk man som man inte riktigt förstår. Det är svårt att sympatisera med honom, särskilt när han beter sig som en douche. Det gäller inte bara när han har druckit för mycket, utan det handlar om hur han väljer att agera framför sin dotter och chef. Likväl är det minst lika svårt att komma nära filmens andra karaktärer.

Den största bristen i California Solo är trots allt att vi aldrig får bukt med problemen. Att Lachlan inte vill tillbaka till Storbritannien är ett faktum men utan förklaring, knappt en hint. Heller inte om varför han och exfrun skildes åt och varför hon inte ville ha med Lachlan att göra. När filmen är slut lämnas man heller inte med frågor. Man lämnas oberörd.

Bäst: Robert Carlyle i en annan roll än ”Mr Gold”.

Sämst: Att vi aldrig buktas med problemen, och att de heller inte får en lösning.

Passar dig som: Gillade Into the wild, men vill undvika ångesten timmarna efter.

Pin It on Pinterest

Share This