VAZ: ”Skapandeprocessen har varit extremt intensiv, men hundra procent fri”

av | Aug 17, 2017 | Framsida Startslider, Intervjuer

Det finns något magiskt över fenomenet systraskap och musik, inte minst när en lyssnar på duon VAZ. Popmanis Elin Strömberg har intervjuat systrarna Jenny och Cici om deras dimensionella ljudlandskap och musikproduktion.

Vad betyder systraskap för er?
Jenny: – För oss är det allt. Vi lever ju och andas det varje dag. Systerskap är att ha en person(familj el. vän) som man kan lita på till hundra procent. Någon som ställer upp både i framgång och motgång. En axel att luta sig mot. Det är helt kravlös kärlek och support. Rakt igenom.

Tycker ni att ni är lika varandra rent personlighetsmässigt och på ett kreativt plan?
Jenny:  Vi är nog ganska olika faktiskt. Vi har samma mål och visioner kreativt. Men är väldigt olika i övrigt. När det kommer till vårt producentskap så har vi olika roller. Jag skruvar mer med syntar och bygger soundscapes. Mixar mycket och jobbar med samplade ljud medan Cici är den som bygger mycket av grundbeatsen (hävdar att Cici är en av Sveriges bästa hip hop-producenter…hon säger nej, men jag säger JA!), melodier och skelettet i låtarna.

Berätta om skapandeprocessen bakom Necessary Pt. I.
Cici:  Vi har samlat på oss otroligt mycket material under de senaste åren, så vi gjorde en slags inventering och såg ganska snart att våra låtar skilde sig väldigt mycket i ton och vibb. Vi hade dividerat rätt mycket om i vilket format vi skulle släppa men så kom iden att dela upp plattan i del 1 och 2. Vår tanke med Necessary Part I var att att den skulle låta lite som ett soundtrack till den ljusa tiden på året. Så vi valde vi att skapa låtar som hade en varmare och durigare underton med mycket inspiration hämtad från pappas kapverdianska Arv.

Jenny: – Vi valde att göra alla delar själva, från idé till, produktion, sång, omslag och distribution här i vår studio. Skapandeprocessen har på så vis varit extremt intensiv men hundra procent fri och kompromisslös vilket har varit otroligt viktigt för oss.

Hur ser pusslet ut när ni sätter ihop era dimensionella ljudlandskap?
Cici:  Ofta producerar vi en grund utifrån en feeling eller en känsla som vi vill förmedla. Sen bygger vi på och arbetar i olika olika lager. Beatsen utgör nästan alltid själva kroppen och på den här skivan har vi vi programmerat varenda litet slag för sig. Steg två är nästan alltid körpaketen eller röster som vi improviserar och sen tweakar, modulerar och klipper upp. Steg tre är alla instrument och soundscapes. Sen det viktigaste av allt! Alla spökljud, svep, rassel och ihoplimmandet av arret som gör att delarna flyter in i varandra.

Jenny:  Sången och melodierna och alla stämmor jobbar vi med som ett helt eget kapitel för sig men mycket bygger på improvisation som vi behåller. Ibland har vi upp mot 80 st vokalspår(!), så vi måste nästan alltid jobba i ett separat program med sången för att inte datorn skall ge upp. Låtarna är väldigt bombastiska och man kan upptäcka nya saker i olika lager varje gång man lyssnar. Det är extremt kul att plocka, mixa och klä om saker i nya kostymer. En polyrytmisk kör kan bli till ett gitarriff en kalimba till en ny körsampling och vise versa. There’s no end to the possibilities!

Samlar ni på olika ljudbilder eller är det något som uppkommer i direkt samband skapandet?
Jenny: – Vi programmerar och bygger i princip allt. Sen så spelar vi båda gitarr, så många av låtarna plockas ut ganska direkt på gitarren för att hitta rätt melodier och harmonier. Sen jobbar vi mycket med ljud som ofta återkommer i kapverdiansk musik som Morna, Funaná, Batuque etc. I Funaná ex. använder man dragspel och Ferrinho. Att mixa detta med elektroniska inslag är ju såklart extremt kul att experimentera med som producent!

Cici: – Ja, för oss är just själva känslan av att vi experimenterar och skapar något nytt varje gång som triggar oss när vi gör musik.

Ni nämner att albumet är en hyllning till er barndom och familj. Vilken musik tänker ni på om ni tänker på er barndom?
Cici: – Vinyler av alla slag. Mamma och pappa har en helt galen samling. Det var mycket Motown klassiker. Sen var pappa tidigt i USA och arbetade, så han köpte hem dom senaste skivorna därifrån som blandades med musik från Kap Verde. Cesária Evora har spelats väldigt mycket hemma.

Jenny: – Vår bror är en riktig hip hop konnässör så det var också ständigt närvarande. MTV hade ju sin prime när vi gick i mellanstadiet/högstadiet, så man spenderade otaliga timmar framför program som Late Lick Chart, Amour, TRL, Sisqós Shakedown. Men störst var ändå Michael Jackson. Såklart.

Kommer det en part 2?
Cici: – Yes! Vi har ju jobbat tematiskt med dom här två skivorna så i November kommer del 2. Den blir mörkare och kargare i sin ton och reppar det nordiska influenserna i oss. Vi är halvvägs klara och är supertaggade på att färdigställa den!

Ni producerar en hel del åt andra artister, vilket föredrar ni?
Cici: – Det är såklart grymt att prodda sina egna grejer men minst lika roligt att göra andras också. Det skiljer sig väldigt mycket åt dock. Det är mäktigt att dyka in i någon annans värld såklart. Skapa något utifrån någon annans vision och tankar. Jobba med helt andra typer av musikaliska referenser. Att inte stå längst fram hela tiden utan lyfta någon annans vision genom själva producentskapet är sjukt spännande.

Är det lättare att skräddarsy och göra om i andras verk än i era egna?
Jenny: – Ja det är det nog. Man har så mycket känslor kopplade till varenda slag, knaster och ton i sin egen musik. Allt skall stötas och blötas i oändlighet. När man arbetar med andra så är det lättare att se helheten. Man fastnar inte lika lätt. Men det är ju grymt viktigt att vara lyhörd. Annars tappar man mycket som producent. Börjar man köra hundra procent på sin egen grej och glömma varför man arbetar ihop så blir det bara dåligt. Vi har ju ett sound och ett sätt att jobba som man(förhoppningsvis) gillar om man arbetar med oss såklart. Men det mäktiga är ju när det blir något helt nytt och landar i något totalt annorlunda.


Hur ser ni på producentyrket inom musik idag?
Jenny: – Det är ju ett yrke i ständig förändring. Vid vissa tidpunkter i historien har producenter varit royalty, stjärnor, beundrade och upphöjda av omgivningen. Sen skiftar det och det är en yrkesgrupp som arbetar bakom, i kulisserna. Just nu så känns det som att “Stjärnproducenten” verkligen är tillbaka. Det intressanta som jag tycker händer just nu är att fler och fler artister producerar sig själva helt och hållet. Det blir en annan vinkel. Det skapas massa unika ljudvärldar, och man får ta del av helt unika visioner, utan påverkan utifrån.

Cici: – Sen blir det ju som tur är bättre och bättre med jämställdheten på området.

Jenny: – Ja, eftersom det nästan råder anarki när det kommer till att släppa musik så syns fler kvinnliga producenter än förut. Det är den intressantaste utvecklingen inom producentyrket just nu. Det kommer en våg av kvinnor som gör, äger och distribuerar sin musik, det kommer inte dröja länge innan listorna toppas av oss, och det är skivbolagen och förlagen som fattar detta och slutar se jämställdhet som en pose, som kommer ligga i framkant dom närmsta åren.

Författare:
Elin Strömberg, Skribent & Chefredaktör

Pin It on Pinterest

Share This