Västerbron: ”Vi består av flera avdelningar”

av | Dec 12, 2018 | Intervjuer, Läsvärt

Bandet Västerbron är just nu aktuella med sitt tredje studioalbum Flyktbeteendevetenskap. Vi har pratat med bandmedlemmen Patrik Lange om succén i grannlandet, förväntningarna på nya albumet och vad som är viktigast när en står på scen. 

Ni släppte ert nya album Flyktbeteendevetenskap nyligen, hur känns det nu när det äntligen är ute?
Det är skönt att få avslut i skapandet och kunna blicka framåt. Vi består ju av flera avdelningar. En skriva-hyffsade-låtar-avdelning, en boka-studio-och-spela-in-avdelning och en grafiskavdelning plus några andra avdelningar där boka-minibuss-och-spela-rock-avdelningen just nu får störst utrymme ett tag framöver. Boka-studio-och-spela-in-avdelnings har semester på obestämd tid.

Har albumet tagits emot på ett sätt som ni förväntade er?
Ja och nej. Den har fått mycket kärlek men också en del likgiltighet. Det är lätt att få lite hybris och tro att de man själv gör i denna världen håller högre kvalitet men i själva verket är vi bara ett vanligt indierockband som skriver bra och trevliga bitar i en källare under Stadsbiblioteket.        

Västerbron släpper en ny skiva lite som att något härligt hållbarhetstänkande modehus släpper en ny kollektion. Det går dem flesta förbi obemärkt med de som lärt sig uppskatta sen innan blir glada och köper ett plagg eller två.

Älskar att ni beskriver ert nya album som “det är som de två första fast bättre”.
Vi har ju egentligen inte ändrat så mycket. Samma folk, samma studios, samma instrument, samma jobb, samma liv. Många av låtarna var påbörjade när vi spelade in förra skivan så vi återanvänder någon refräng och någon textrad.

Hade ni en tanke när ni började med skivan eller växte ideerna fram eftersom?
Det är ett lapptäcke av låtar varken mer eller mindre. Vi drömmer väl om att göra en skiva som når en högre nivå rent konceptuellt men samtidigt har vi varken tid eller ork att bry oss. Vi fortsatte som vanligt, även om vi faktiskt avsatte en hel vår utan spelningar för att ha tid att göra klart skivan, sen spelade vi ändå och sköt upp allt till följande vår. Vi satte väl aldrig en deadline men iochmed det nya samarbetet med Startracks blev vi ju peppade på släppa skiva igen.

Jobbar ni mycket med andra är eller vill ni hålla er inom gruppen?
Vi hade tankar på att jobba med andra rent musikaliskt på första skivan men det visade sig va jobbigt nog att jobba med oss själva så vi höll det inom familjen. Vi får se till nästa skiva, vi har ju pratat om att göra lite annorlunda men det är ju enklast att göra det man alltid gjort. Precis som inför denna skivan.

När det kommer till det andra som att berätta för media att vi släppt skiva eller distribuera vår skiva så låter vi musikbranschens fina sida sköta den delen. Det finns inte mycket pengar att tjäna på Västerbron men några tusenlappar har nog våra vänner på båda sidan gränsen lyckats tjäna på oss.

”Gav man inte allt kunde man lika gärna stannat hemma, käkat chips och sett melodifestivalen.”

Ni har blivit väldigt populära i Norge! Vad är er relation till grannlandet?
Vi har ett gott gäng där som fortsätter att boka oss trots att vår tillväxt har avtagit. Vi tycker så mycket om dem men samtidigt skär det lite i hjärtat att behöva flyga till spelningar. Min ståndpunkt är att ge fan i semesterresor men att flyga i jobbet fortfarande måste anses som okej. Dock är det svårt att klassa oss som jobb, men det är jävligt svårt att spela en konsert över Skype. Oavsett har vi aldrig haft tråkigt i Norge och det säger väl rätt mycket.

Hur arbetar ni? Är ni en väldigt uppstrukturerad grupp?
– Alla har sina roller som varierar från år till år men vi lyckas ju på något sätt hålla ihop skutan. Vi spelar in våra skivor och skriver saker till varandra i vår digitala samarbetsplattform som ingen riktigt förstår men ändå lyckas vi oftast vara på samma plats samtidigt när vi har kommit överens om det.

Jag har aldrig lyckats se er live men har förstått det från era sociala medier och från vänner som har sett era spelningar att det är något som att det är något ni gillar och gör riktigt bra, hur känner ni inför att spela live?
– Det viktigaste med levande musik är 100% närvaro. Det är som ett träningspass. Gav man inte allt kunde man lika gärna stannat hemma, käkat chips och sett melodifestivalen. Det finns väl de i bandet som tycker bättre om själva låtskrivandet men som grupp har vi ändå lyckats bra med livedelen utan att egentligen tänka så mycket på det. Varje år funderar vi på om vi ska trycka en backdrop med vårt namn att hänga upp men landar i att det kanske inte behövs trots allt.

Ni verkar ha stor grupp av hängivna fans , vad har ni för relation till dem?
Till de som ger sig tillkänna blir det lätt att det övergår i någon form av bekantskap snarare än fanskap men vi upplever nog inte att det är så många som kallar sig fans men så är det kanske? Borde kanske starta en kundklubb.

Ni ska göra några spelningar framöver, hur känns det att åka ut och spela de nya låtarna?
– Det är nästan lite trist. Det är ju större chans att någon hört någon av de gamla låtarna och dessutom skapat egna minnen till dem. Det är ju fortfarande Ännu en dag förgäves som är roligast att spela live. Om vi spelar den sent in i setet blir det alltid drag oavsett. Så länge publikantalet överstiger bandets antal medlemmar.

 

 

Författare:
Emma Isberg, Skribent & Redaktör

Fotografi:
Koul Person

Pin It on Pinterest

Share This